Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
“My spirit is broken; my days are extinguished; the grave awaits me.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Surely mockers surround me, and my eyes must gaze at their rebellion.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Give me, I pray, the pledge You demand. Who else will be my guarantor?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
You have closed their minds to understanding; therefore You will not exalt them.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
If a man denounces his friends for a price, the eyes of his children will fail.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
He has made me a byword among the people, a man in whose face they spit.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
My eyes have grown dim with grief, and my whole body is but a shadow.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
The upright are appalled at this, and the innocent are stirred against the godless.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Yet a righteous one holds to his way, and the one with clean hands grows stronger.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
But come back and try again, all of you. For I will not find a wise man among you.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
My days have passed; my plans are broken off— even the desires of my heart.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
They have turned night into day, making light seem near in the face of darkness.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
If I look for Sheol as my home, if I spread out my bed in darkness, (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
and say to corruption, ‘You are my father,’ and to the worm, ‘My mother,’ or ‘My sister,’
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
where then is my hope? Who can see any hope for me?
