Job 17
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
Taqətim kəsilir, günlərim batır, Məni məzar gözləyir.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
Həqiqətən, ətrafıma rişxəndçilər yığılır, Gözüm onların düşmənçiliyini görür.
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
Ey Allah, Öz hüzurunda mənə zəmanət ver. Başqa kim var ki, mənə zamin dursun?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
Çünki onların qəlbini anlayış üçün bağladın, Ona görə onlara zəfər qazandırmayacaqsan.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
Pul üçün dostlarını satanın Övladlarının işığı sönəcək.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
Allah məni insanların dilinə saldı, Üzümə tüpürdülər.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
Gözümün nuru kədərdən qaraldı, Bütün əzalarım kölgə kimi qaldı.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
Buna əməlisaleh insanlar mat qalıb, Günahsızlar allahsızlara qarşı çıxır.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
Saleh insanlar öz yolunu tutur, Əlitəmiz olanlar getdikcə güclənir.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
Amma hamınız qayıdıb gəlsəniz, Aranızdan bir hikmətli insan tapmaram.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
Günlərim ötüşdü, Fikirlərim, arzularım pərən-pərən düşdü.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Onlar gecəni gündüzə çevirir, “Zülmətə işıq yaxındır” deyir.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
Əgər ölülər diyarını evimdir deyə gözləsəm, Yatağımı qaranlıqda sərsəm, (Sheol h7585)
14 till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
Qəbirə “atam sənsən”, Qurda “anam-bacım sənsən” desəm,
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
Ümidim hara gedər? Mənim ümidimi kim görər?
