Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Y respondió Job, y dijo:
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
Muchas veces he oído cosas como estas: consoladores molestos sois todos vosotros.
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
¿Han de tener fin las palabras ventosas? ¿o qué te animará a responder?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
También yo hablaría como vosotros. Ojalá vuestra alma estuviera en lugar de la mía, que yo os tendría compañía en las palabras, y sobre vosotros movería mi cabeza.
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
Esforzaríaos con mi boca, y la consolación de mis labios detendría el dolor.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
Mas si hablo, mi dolor no cesa; y si dejo de hablar, no se aparta de mí.
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
Empero ahora me ha fatigado: ha asolado toda mi compañía.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
Háme arrugado: el testigo es mi magrez, que se levanta contra mí para testificar en mi rostro.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
Su furor me arrebató, y me ha sido contrario: crujió sus dientes contra mí; contra mí aguzó sus ojos mi enemigo.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
Abrieron contra mi su boca, hirieron mis mejillas con afrenta: contra mí se juntaron todos.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
Háme entregado Dios al mentiroso, y en las manos de los impíos me hizo temblar.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
Próspero estaba, y desmenuzóme; y arrebatóme por la cerviz, y despedazóme, y púsome a sí por hito.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
Cercáronme sus flecheros, partió mis riñones, y no perdonó: mi hiel derramó por tierra.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
Quebrantóme de quebrantamiento sobre quebrantamiento: corrió contra mí como un gigante.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
Yo cosí saco sobre mi piel, y cargué mi cabeza de polvo.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
Mi rostro está enlodado con lloro, y mis párpados entenebrecidos;
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
Sobre no haber iniquidad en mis manos, y haber sido limpia mi oración.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
¡Oh tierra no cubras mi sangre, y no haya lugar a mi clamor!
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Por cierto aun ahora en los cielos está mi testigo, y mi testigo en las alturas.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
Mis disputadores son mis amigos: mas mis ojos a Dios destilan.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
¡ Ojalá pudiese disputar el hombre con Dios, como puede con su prójimo!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
Mas los años contados vendrán: y yo andaré el camino por donde no volveré.
