Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Respondió Job y dijo:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

“Muchas cosas como estas he oído ya. Consoladores molestos sois todos.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

¿Cuándo tendrán fin estas palabras de viento? ¿O qué te incita a responder así?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Yo podría hablar como vosotros, si estuvierais en mi lugar. Os dirigiría un montón de palabras, y menearía contra vosotros mi cabeza.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Os alentaría con mi boca, y os consolaría con el movimiento de mis labios.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Mas ahora, aunque hablo, no se mitiga mi dolor, y si callo, ¿acaso por eso se aleja de mí?

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Ahora se han agotado mis fuerzas; Tú has destruido toda mi familia.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Me has asido y esto es un testimonio (contra mí); se levanta contra mí mi flacura, acusándome cara a cara.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Su ira me despedaza y me persigue; rechina contra mí sus dientes; enemigo mío, aguza sus ojos contra mí.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Han abierto contra mí su boca; me insultan, me hieren en las mejillas; a una se han coaligado contra mí.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Dios me ha entregado al perverso, me ha arrojado en manos de malvados.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Vivía yo en paz, pero Él me sacudió; me asió por la cerviz, me hizo trizas, y me eligió por blanco suyo.

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Me rodean arqueros, traspasa mis riñones sin piedad y derrama por tierra mi hiel.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Me inflige herida sobre herida, corre contra mí cual gigante.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

He cosido un saco sobre mi piel, he revuelto en el polvo mi rostro.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Mi cara está hinchada de tanto llorar, y la sombra de la muerte cubre mis párpados,

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

aunque no hay injusticia en mí y mi oración es pura.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

¡Tierra, no cubras mi sangre, y no sofoques en tu seno mi clamor!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Aún hay un testigo mío en el cielo, en lo alto reside el que da testimonio en mi favor.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Mis amigos me escarnecen, mas mis ojos buscan llorando a Dios.

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

¡Ojalá que hubiera juez entre el hombre y Dios, así como lo hay entre el hijo del hombre y su prójimo.

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

El número de mis años se va pasando, y el camino que sigo no tiene vuelta.”