Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Então respondeu Job, e disse:
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
Tenho ouvido muitas coisas como estas: todos vós sois consoladores molestos.
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Porventura não terão fim estas palavras de vento? ou que te irrita, para assim responderes?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
Fallaria eu tambem como vós fallaes, se a vossa alma estivesse em logar da minha alma? ou amontoaria palavras contra vós, e menearia contra vós a minha cabeça?
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
Antes vos fortaleceria com a minha bocca, e a consolação dos meus labios abrandaria a dôr.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
Se eu fallar, a minha dôr não cessa, e, calando-me eu, que mal me deixa?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
Na verdade, agora me molestou: tu assolaste toda a minha companhia.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
Testemunha d'isto é que já me fizeste enrugado, e a minha magreza já se levanta contra mim, e no meu rosto testifica contra mim.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
Na sua ira me despedaçou, e elle me perseguiu; rangeu os seus dentes contra mim: aguça o meu adversario os seus olhos contra mim.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
Bocejam com a sua bocca contra mim; com desprezo me feriram nos queixos, e contra mim se ajuntam todos.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
Entrega-me Deus ao perverso, e nas mãos dos impios me faz cair.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
Descançado estava eu, porém elle me quebrantou; e pegou-me pela cerviz, e me despedaçou; tambem me poz por seu alvo.
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
Cercam-me os seus frecheiros; atravessa-me os rins, e não me poupa, e o meu fel derrama em terra.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
Quebranta-me com quebranto sobre quebranto: arremette contra mim como um valente.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
Cosi sobre a minha pelle o sacco, e revolvi a minha cabeça no pó.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
O meu rosto todo está descorado de chorar, e sobre as minhas palpebras está a sombra da morte:
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
Não havendo porém violencia nas minhas mãos, e sendo pura a minha oração.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
Ah! terra, não cubras o meu sangue; e não haja logar para o meu clamor!
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Eis que tambem agora está a minha testemunha no céu, e a minha testemunha nas alturas.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
Os meus amigos são os que zombam de mim; os meus olhos se desfazem em lágrimas diante de Deus.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
Ah! se se podesse contender com Deus pelo homem, como o filho do homem pelo seu amigo!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
Porque se passarão poucos annos; e eu seguirei o caminho por onde não tornarei.
