Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Wtedy Hiob odpowiedział:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

Słyszałem wiele takich rzeczy; wy wszyscy jesteście przykrymi pocieszycielami.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Kiedy [będzie] koniec tych próżnych słów? Albo co cię skłania do tego, że tak odpowiadasz?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Ja także mógłbym mówić jak wy; gdybyście byli w moim położeniu, mógłbym nagromadzić słów przeciwko wam i potrząsać głową nad wami.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Ja jednak pokrzepiałbym was swoimi ustami i poruszanie moich warg ulżyłoby [waszym cierpieniom].

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

[Ale] jeśli będę mówił, mojemu bólowi to nie ulży, a jeśli przestanę, czyż opuści mnie?

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

A teraz zmęczył mnie. Spustoszyłeś całe moje zgromadzenie.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Pomarszczyłeś mnie na świadectwo, a moje wychudzenie powstaje i świadczy przeciwko mnie w twarz.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Jego gniew [mnie] porwał, nienawidzi mnie; zgrzyta na mnie zębami. Mój wróg przeszywa mnie wzrokiem.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Otworzyli na mnie swe usta; znieważając, bili mnie po policzkach; zebrali się razem przeciwko mnie.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Bóg wydał mnie przewrotnemu, oddał mnie w ręce niegodziwych.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Żyłem w spokoju, ale on mnie pokruszył; chwycił mnie za kark, roztrzaskał i postawił sobie za cel.

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Otoczyli mnie jego strzelcy; przeszywa moje nerki, a nie oszczędził; wylał na ziemię moją żółć.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Rozbija mnie, ranę za raną; naciera na mnie jak olbrzym.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Uszyłem wór na swoją skórę i prochem zbezcześciłem swój róg.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Moja twarz jest czerwona od płaczu i na moich powiekach [jest] cień śmierci.

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

Chociaż nie ma żadnej krzywdy na moich rękach, a moja modlitwa jest czysta.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Ziemio, nie zakrywaj mojej krwi i niech moje wołanie nie znajdzie miejsca!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Oto teraz mój świadek jest w niebie, mój obrońca na wysokości.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Moi przyjaciele szydzą ze mnie, ale moje oko wylewa łzy ku Bogu.

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

Oby ktoś spierał się z Bogiem o człowieka jak człowiek [spiera się] o swego bliźniego!

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Upłynie bowiem niewiele lat, a pójdę ścieżką, skąd nie powrócę.