Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
respondens autem Iob dixit
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
audivi frequenter talia consolatores onerosi omnes vos estis
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
numquid habebunt finem verba ventosa aut aliquid tibi molestum est si loquaris
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
poteram et ego similia vestri loqui atque utinam esset anima vestra pro anima mea consolarer et ego vos sermonibus et moverem caput meum super vos
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
roborarem vos ore meo et moverem labia quasi parcens vobis
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
sed quid agam si locutus fuero non quiescet dolor meus et si tacuero non recedet a me
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
nunc autem oppressit me dolor meus et in nihili redacti sunt omnes artus mei
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
rugae meae testimonium dicunt contra me et suscitatur falsiloquus adversus faciem meam contradicens mihi
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
collegit furorem suum in me et comminans mihi infremuit contra me dentibus suis hostis meus terribilibus oculis me intuitus est
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
aperuerunt super me ora sua exprobrantes percusserunt maxillam meam satiati sunt poenis meis
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
conclusit me Deus apud iniquum et manibus impiorum me tradidit
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
ego ille quondam opulentus repente contritus sum tenuit cervicem meam confregit me et posuit sibi quasi in signum
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
circumdedit me lanceis suis convulneravit lumbos meos non pepercit et effudit in terra viscera mea
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
concidit me vulnere super vulnus inruit in me quasi gigans
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
saccum consui super cutem meam et operui cinere cornu meum
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
facies mea intumuit a fletu et palpebrae meae caligaverunt
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
haec passus sum absque iniquitate manus meae cum haberem mundas ad Deum preces
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
terra ne operias sanguinem meum neque inveniat locum in te latendi clamor meus
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
ecce enim in caelo testis meus et conscius meus in excelsis
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
verbosi mei amici mei ad Deum stillat oculus meus
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
atque utinam sic iudicaretur vir cum Deo quomodo iudicatur filius hominis cum collega suo
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
ecce enim breves anni transeunt et semitam per quam non revertar ambulo
