Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Na Job el topuk ac fahk,

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

“Nga lohng tari kain sramsram ingan meet; Ac kas in kasru lomtal ingan mwe na akkeok.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Mea, komtal ac sramsram na nwe tok? Ya komtal lungse in komtal na pa aksafye sramsram uh pacl nukewa?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Funu komtal pa nga, ac nga pa komtal, Nga lukun ku pac in fahk ma nukewa komtal fahk ingan. Nga lukun usruk pac sifuk oana ngan pakomutomtal, Ac fahkot kas puspis in lain kowos.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Nga lukun akkeye komtal ke kas in kasru, Ac srumun pacna kutu kas saya in akwoye komtal.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

“Tusruktu kas nga fahk uh tiana kasreyu, Ac nga fin mutana tia kas, ac tia pacna aksrikyela mwaiok luk uh.

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

O God, kom oru nga arulana foroti; Kom tuh lela sou luk in anwukla.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Kom kapriyuwi. Kom mwet lokoalok luk. Inge nga sri na kolo, Ac mwet uh pangon mu ma inge akpwayei lah oasr ma koluk luk.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

“In kasrkusrak lal, God El eya kupasr nukewa ke monuk, El foloyak ac suiyuwi.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Mwet uh isrunyu; Elos kahkeni nu yuruk ac puok likintupuk.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

God El eisyuyang nu inpoun mwet koluk.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Nga tuh muta in misla, Na God El sruokya kwawuk; El puokyu nwe itungyuwi. El oreyu oana sie mwe lutlut pisr,

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Ac pisrik sukan pisr nu keik liki acn nukewa — Sukan pisr inge fakisyu ac kanteyuwi; Ne ouinge, el tiana luman pakomutuk.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

El nuna fakisyu na Oana sie mwet mweun ma wella ke srunga lal uh.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

“Nga asor ac nokomang nuknuk yohk eoa, Ac nga pituki na muta infohk uh, lip na pwaye.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Nga tung nwe srusrala atronmutuk, Ac kulun mutuk fafwak ac inken tungla.

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

Tusruktu nga tiana oru kutena ouiya sulallal, Ac nga pre nu sin God ke inse na pwaye.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

“O Faclu, nimet okanla ma koluk ma orek nu sik! Nimet tulokinya pang luk ke nga suk nununku suwohs!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Aok pwayena, oasr mwet se inkusrao Su ac fah tuyak wiyu lac, ac kasreyu.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Mwet kawuk luk inge elos aksruksrukeyu; Ac sronin mutuk kahkla nu sin God.

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

Nga ke sie mwet ah in kwafe sin God keik, Oana ke sie mwet el kwafe ke mwet kawuk lal.

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Yac luk somsomlana, Ac nga fahsr ke soko inkanek ma nga tia ku in foloko we me.