Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Et Job répondit et dit:
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
Je n'ai que trop entendu de pareils discours; vous êtes tous des consolateurs fâcheux!
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Mettra-t-on fin à ces propos en l'air? Ou pourquoi cette aigreur dans tes réponses?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
Moi aussi, je pourrais parler comme vous, si seulement vous étiez à ma place! Je pourrais contre vous assembler des paroles, et faire sur vous des hochements de tête;
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
je pourrais vous fortifier de la bouche, et remuer les lèvres pour calmer votre peine.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
[Mais!.] parler, ne calmera pas ma peine, et me taire, ne l'éloignera pas de moi.
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
Oui, déjà Il m'a tout épuisé, et Il a désolé toute ma maison.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
Tu m'as réduit à un état qui dépose contre moi; mon aspect s'élève pour me calomnier, et m'accuser en face.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
Sa colère me déchire et me poursuit, Il grince les dents contre moi, mon ennemi, Il lance sur moi des regards acérés.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
Ils ouvrent contre moi une large bouche, et frappent mes joues de coups outrageants; ensemble ils se liguent contre moi.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
Dieu me livre à la merci du méchant, et Il me jette aux mains des impies.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
Je vivais tranquille, et Il m'a brisé, et, me saisissant au col, Il m'a mené battant, et m'a dès-lors pris pour son point de mire;
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
de toutes parts sur moi ses traits fondirent, Il me perça les reins sans pitié, et fit couler ma bile sur la terre;
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
Il m'enfonça, faisant brèche sur brèche, et me donna l'assaut, comme un guerrier.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
Je cousis un cilice à ma peau, et je plongeai mon front dans la poudre.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
Mon visage est tout rougi de pleurs, et la nuit de la mort couvre mes paupières:
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
cependant ma main ne retient rien d'injuste, et ma prière est pure.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
Terre, ne recouvre pas mon sang! et qu'aucun de tes lieux n'arrête mes cris!…
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Encore à présent, voici, j'ai dans les Cieux mon témoin, et mon avocat dans les lieux très-hauts.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
En mes amis je trouve des moqueurs; c'est vers Dieu que se tournent mes yeux en pleurs,
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
afin qu'il prononce pour l'homme contre Dieu, et pour l'enfant de l'homme contre ses amis.
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
Mes quelques années avancent, et je vais franchir un chemin, par lequel je ne reviendrai pas.
