Job 16
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered:
2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
“I have heard many things like these; miserable comforters are you all.
3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
Is there no end to your long-winded speeches? What provokes you to continue testifying?
4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
I could also speak like you if you were in my place; I could heap up words against you and shake my head at you.
5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
But I would encourage you with my mouth, and the consolation of my lips would bring relief.
6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
Even if I speak, my pain is not relieved, and if I hold back, how will it go away?
7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
Surely He has now exhausted me; You have devastated all my family.
8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
You have bound me, and it has become a witness; my frailty rises up and testifies against me.
9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
His anger has torn me and opposed me; He gnashes His teeth at me. My adversary pierces me with His eyes.
10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
They open their mouths against me and strike my cheeks with contempt; they join together against me.
11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
God has delivered me to unjust men; He has thrown me to the clutches of the wicked.
12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
I was at ease, but He shattered me; He seized me by the neck and crushed me. He has set me up as His target;
13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
His archers surround me. He pierces my kidneys without mercy and spills my gall on the ground.
14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
He breaks me with wound upon wound; He rushes me like a mighty warrior.
15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
I have sewn sackcloth over my skin; I have buried my horn in the dust.
16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
My face is red with weeping, and deep shadows ring my eyes;
17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
yet my hands are free of violence and my prayer is pure.
18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
O earth, do not cover my blood; may my cry for help never be laid to rest.
19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
Even now my witness is in heaven, and my advocate is on high.
20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
My friends are my scoffers as my eyes pour out tears to God.
21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
Oh, that a man might plead with God as he pleads with his neighbor!
22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
For when only a few years are past I will go the way of no return.
