Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Eka Ayub nodwoko ni,

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

“Asewinjo weche machal kamago mathoth; un duto un johocho ma chunygi odhier mogik!

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Wecheu moywarego biro rumo karangʼo? Koso utuo, momiyo usiko gi mino wach?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Ka dabed ni un ema uwinjo marach kaka awinjoni, to an bende anyalo wuoyo mana kaka uwuoyono; dikoro arogonu gi weche ma ok rum kendo dikoro akinonu wiya.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

To dhoga dine ojiwou; kendo hoch mawuok e dhoga dine odwogo chunyu.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

“To kata awuo manade, to rem ma an-go medore ameda; to kata ka aweyo wuoyo to bende ok orum.

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Kuom adier, yaye Nyasaye, isedwoka piny mogik, isetieko joga duto pep.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Isemaka kaka jasiki, mi adhero ma adongʼ choke lilo, kendo mano miyo ji paro ni an jasiki.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Nyasaye ok dwara omiyo osegoyo denda gi tuoche magalagala ka en gi mirima kendo kokayona lake, ka wasika to juolona wangʼ-gi ka gisin koda.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Ji ngʼamo dhogi ka gijara; Githalo lemba ka gisin koda, kendo ginur kuoma giduto ka giriwona.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Nyasaye osejwangʼa e lwet joma timbegi richo adier Nyasaye osewita e lwet jo-mahundu.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Gik moko duto ne dhina maber, to koro osetieka; mi omaka gi ngʼuta kendo otura matindo tindo. Osechoma tir;

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

kendo aserni mage olwora koni gi koni. Gisechwoya mi iya oo piny e lowo, to eka pod ok okecha.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Ohinyo denda kinde ka kinde; kendo omonja ka jalweny ma chunye okethore.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

“Asetwangʼo pien gugru mi arwako kendo asebuko lela wangʼa gi buru.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Ywak osemiyo wangʼa olokore makwar, kendo wangʼa osiko neno mana mudho;

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

to lwetena pok otimo tim mahundu kata dichiel kendo alamo Nyasaye gi chuny maler.

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

“Yaye lowo, kik iyie iyik remba; mad ywak ma aywakgo kik rum!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Kata mana sani ngʼat matimo nenda maber ni e polo, ngʼat mabiro chungʼ ka chwaka ni malo.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Osiepena jara to pi wangʼa chwer ka akwayo Nyasaye mondo odwok lamona;

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

okwayo Nyasaye kolamo kar ngʼama chielo mana kaka ngʼato nyalo kwechone osiepne.

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

“Adongʼ gi higni matin nono, bangʼe to abiro dhi kama ok duogie.