Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Entonces Elifaz temanita tomó la palabra y dijo:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
“¿Es acaso de sabios responder con argumentos vanos, y llenarse el pecho de viento,
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
arguyendo con palabras inútiles, y con razones sin valor?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
De veras, tú destruyes la piedad y socavas el temor de Dios.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Porque tu boca revela tu iniquidad, adoptas el lenguaje de los arteros.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Tu propia boca, y no yo, te condena, tus mismos labios testifican contra ti.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
¿Naciste tú el primero de los hombres, saliendo a la luz antes que los montes?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
¿Escuchaste tú los secretos de Dios, secuestraste para ti la sabiduría?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
¿Qué sabes tú, que no sepamos nosotros? ¿En qué nos supera tu sabiduría?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
También entre nosotros hay cabezas canas y hombres de edad, más avanzados en días que tu padre.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
¿Acaso tienes en poco las consolaciones de Dios, y las suaves palabras que se te dicen.
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
¿Adónde te lleva tu corazón, y qué significa el pestañeo de tus ojos?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
¿Por qué diriges contra Dios tu ira, y profiere tu boca tales palabras?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
¿Qué es el hombre para aparecer inocente; el nacido de mujer, para ser justo?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Pues Él no se fía ni de sus santos; los mismos cielos no están limpios a su vista;
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
¿cuánto menos este ser, abominable y perverso, el hombre, que bebe como agua la iniquidad?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Te voy a enseñar; escúchame; te voy a contar lo que he visto,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
lo que los sabios enseñan sin ocultar nada, — (como lo recibieron) de sus padres—
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
pues a ellos solos fue dado el país, y no pasó extraño alguno entre ellos.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Todos sus días el impío es atormentado; y el tirano ignora el número de sus años.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Voz de angustia suena en sus oídos; en plena paz le asalta el devastador.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Él mismo pierde la esperanza de escapar a las tinieblas; se siente amenazado de la espada;
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
vaga buscando alimento, (diciendo): ¿En dónde está? sabe que es inminente el día de las tinieblas;
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
le aterran angustia y tribulación, le acometen como un rey listo para la guerra.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Pues extendió su mano contra Dios, se exaltó contra el Todopoderoso.
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
Corre contra Él, erguido el cuello, ocultándose detrás de sus escudos,
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
cubierto el rostro con su gordura, con capas de grosura sus lomos.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Vive en ciudades asoladas, en casas inhabitadas, destinadas a convertirse en ruinas.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Por eso no será rico, sus bienes no durarán, y su hacienda no se extenderá sobre la tierra.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Nunca escapará a las tinieblas; la llama abrasará sus renuevos, y él será llevado por el soplo de la boca de (Dios).
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
No confíe en una engañosa vanidad; la misma vanidad será su recompensa.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Ella le llegará antes que se acaben sus días, y sus ramas no reverdecerán ya más.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Sacudirá como la vid sus uvas, aun estando en cierne, y como el olivo dejará caer su flor.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
La casa del impío es estéril, y el fuego consume la morada del que se deja sobornar.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Concibe penas y engendra maldades, nutriendo en su seno el engaño.”
