Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Eliifaaz Teemaanichi akkana jedhee deebise:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
“Namni ogeessi tokko dubbii faayidaa hin qabneen deebii kennaa? Yookaan bubbee baʼa biiftuutiin garaa isaa guutataa?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Inni dubbii faayidaa hin qabneen, haasaa buʼaa hin qabneenis ni falmaa?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Ati garuu Waaqa sodaachuu ni tuffatta; Waaqa kadhachuu illee nama dhowwita.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Cubbuun kee afaan kee ni barsiifti; atis afaan jalʼootaa filatta.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Afaanuma keetu sitti mura malee afaan koo miti; arrabuma keetu ragaa sitti taʼa.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
“Situ nama hunda dura dhalatee? Yookaan situ tulluuwwan dura argamee?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Ati dhoksaa Waaqaa dhageesseertaa? Ogummaas ofuma keetiif dhuunfattaa?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Wanni ati beektu kan nu hin beekne maali? Hubannaan ati qabdu kan nu hin qabne maali?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Namoonni arrii baasanii fi kanneen jaaran, warri abbaa kee iyyuu caalaa dullooman nu gidduu jiru.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Gorsi Waaqaa kan nama jajjabeessu, dubbiin suutaan sitti himame sun si hanqatee?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Yaadni kee maaliif si fudhatee bada? Ijas maaliif babaafta?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Wanni akka ati Waaqatti aartu, akka dubbiin akkasiis afaan keetii baʼu godhe maali?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
“Akka qulqulluu taʼuuf namni maali? Yookaan akka qajeeltota taʼaniif warri dubartoota irraa dhalatan maali?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Yoo Waaqni qulqulloota isaa illee amanuu baatee samiiwwan iyyuu fuula isaa duratti qulqulluu taʼuu baatan,
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
yoos sanyiin namaa inni hamaa fi xuraaʼaan, kan akkuma bishaaniitti cubbuu dhugu sun hammam hammasii gad haa taʼu ree!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
“Na dhaggeeffadhu; ani siifan ibsaa; waanan arges sitti nan hima;
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
waan namoonni ogeeyyiin waan abbootii isaanii irraa dhagaʼan keessaa tokko illee utuu hin dhoksin odeessan sana nan dubbadha;
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
biyyattiin abbootii isaanii qofaaf kennamte; alagaan tokko iyyuu isaan gidduu hin jiraanne.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Namni dabaan bara jireenya isaa guutuu, gara jabeessis bara isaaf qoodame guutuu ni rakkata.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Sagaleen sodaachisaan gurra isaatti ni iyya; utuma inni nagaan jiraatuus saamtonni tasuma itti dhufu.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Inni akka deebiʼee dukkana keessaa baʼu hin amanu; goraadeetu isa eeggata.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Inni waan nyaatamu barbaacha asii fi achi joora; akka guyyaan dukkanaa dhiʼaates ni beeka.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Dhiphinaa fi gaddi isa sodaachisu; akkuma mootii lolaaf qophaaʼeettis isatti cimu;
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
inni harka isaa Waaqatti ol fudhatee Waaqa Waan Hunda Dandaʼus tuffateera;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
gaachana yabbuu fi jabaa qabatee isaan mormuuf mata jabinaan baʼeera.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
“Yoo fuulli isaa coomaan haguugamee mudhiin isaa foon baasee iitaʼe iyyuu,
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
inni magaalaawwan barbadaaʼan keessa, manneen namni tokko iyyuu keessa hin jiraanne, kanneen diigamanii tuulamuu gaʼan keessa jiraata.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Inni siʼachi hin sooromu; qabeenyi isaas hin jiraatu; yookaan qabeenyi isaa lafa irra hin turu.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Inni dukkana jalaa hin baʼu; arrabni ibiddaa damee isaa ni gogsa; hafuurri afaan Waaqaatii baʼus isa fudhata.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Inni sababii beenyaa tokko illee hin arganneef, waan faayidaa hin qabne amanachuudhaan of hin gowwoomsin.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Inni utuu yeroon isaa hin gaʼin ni coollaga; dameen isaas hin lalisu.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Inni akka muka wayinii iji isaa utuu hin bilchaatin irraa funaanamee, akka ejersa daraaraa isaa of irraa harcaasee ni taʼa.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Gareen warra Waaqaaf hin bullee ni maseena; ibiddis dunkaana warra mattaʼaa jaallatanii ni guba.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Isaan rakkina ulfaaʼanii hammina dhalan; garaan isaaniis jalʼina yaada.”
