Job 15

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Ket simmungbat ni Elifaz a Temanita ket kinunana,

2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

“Sumungbat aya ti masirib a tao babaen iti awan serserbina a pannakaammo ken punoenna ti bagina iti angin ti daya?

3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

Agkalintegan aya isuna babaen iti awan serserbina a sasao wenno kadagiti panagsasao nga awan ti nasayaat a maibungana?

4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Pudno, kiskissayam ti panagraem iti Dios; laplapdam ti panangutob kenkuana,

5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

ta isursuro ti kinadangkesmo ti ngiwatmo; pilpiliem ti maaddaan iti dila ti tao a nasikap.

6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

Uk-ukomennaka ti bukodmo a ngiwat, saan a siak; wen, agsaksi dagiti bukodmo a bibig a maibusor kenka.

7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

Sika kadi ti umuna a tao a naiyanak? Napaaddaka kadi sakbay dagiti turturod?

8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Nangngegmo kadi ti nalimed a pannakaammo ti Dios? Sika laeng kadi ti tao a masirib?

9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Ania ti ammom a saanmi nga ammo? Ania ti maawatam nga awan met kadakami?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

Kaduami dagiti ubanan ken dagiti nataengan unayen a tattao a laklakay ngem ti amam.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

Bassit kadi unay dagiti pangliwliwa ti Dios para kenka, dagiti sasao a naalumamay a para kenka?

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

Apay nga ipanawnaka ti pusom? Apay nga agkusilap dagiti matam,

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

tapno iturongmo ti espiritum a maibusor iti Dios ken iruarmo dagiti kasta a sasao manipud iti ngiwatmo?

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

Ania ti tao a nadalus koma isuna? Ania isuna a naiyanak iti babai a nalinteg koma isuna?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

Adtoy, saan nga agtaltalek ti Dios uray kadagiti sasantona; wen, saan a nadalus dagiti langit iti imatangna;

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

ad-adda pay a narugit ti maysa a makarimon ken nakillo, ti maysa a tao nga umin-inom iti kinadangkes a kasla danum!

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

Ipakitak kenka; dumngegka kaniak; Ibagakto kenka dagiti banbanag a nakitak,

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

dagiti banbanag nga imbaga met dagiti mamasirib a lallaki manipud kadagiti ammada, dagiti banbanag a saan nga inlemmeng dagiti kapuonanda.

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

Dagitoy dagiti kapuonanda, nga isu laeng ti nakaitedan ti daga, ken awan a pulos ti gangganaet a limmabas kadakuada.

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

Agtiritir ti ut-ot ti nadangkes a tao kadagiti amin nga al-aldawna, ti bilang dagiti tawtawen a naisagana a maipaay iti panagsagaba ti mangparparigat.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Adda kadagiti lapayagna ti uni dagiti pamutbuteng; bayat iti kinarang-ayna, umayto kenkuana ti managdadael.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

Saanna a panpanunoten nga agsublinto isuna manipud iti kinasipnget; agur-uray ti kampilan kenkuana.

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

Mapan isuna iti nadumaduma a disso para iti tinapay, a kunkunana, “Sadinno ti ayanna daytoy?' Ammona a dandanin umay ti aldaw ti kinasipnget.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

Butbutngen isuna ti rigat ken ut-ot; agballigi dagitoy a maibusor kenkuana, a kas ti ari a nakasagana a makigubat.

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

Gapu ta inyunnatna ti imana a maibusor iti Dios ken sitatangsit a maibusor iti Mannakabalin amin,

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

daytoy a nadangkes a tao ket agtaray a mapan iti Dios a sisisikkel ti tengngedna, nga addaan ti napuskol a kalasag.

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

Pudno daytoy, uray no kinallubanna ti rupana babaen ti kinalukmegna ken nagurnong ti taba kadagiti lomlomona,

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

ken nagnaed kadagiti nabaybay-an a siudad; kadagiti balbalay nga awan ti agnanaed ita ken nakasagana nga agbalin a gabsuon.

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

Saanto a bumaknang isuna; saanto nga agpaut ti kinabaknangna; saanto pay nga agpaut uray ti aniniwanna iti daga.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

Saanto isuna a makapanaw iti kinasipnget; pagangngoento ti apuy dagiti sangsangana; pumanawto isuna gapu iti anges ti ngiwat ti Dios.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Saan koma nga agtalek isuna kadagiti awan serserbina a banbanag, nga al-allilawenna ti bagina; ta ti kinaawan-mammaayna ket isunto ti gungonana.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

Mapasamakto daytoy sakbay nga umay ti tiempo ti ipapatayna; saanto a lumangto ti sangana.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Iregregnanto dagiti naganus nga ubasna a kas iti lanut ti ubas; itinnagnanto dagiti sabsabongna a kas iti kayo ti olibo.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Ta malupesto dagiti bunggoy dagiti awan diosna a tattao; uramento ti apuy dagiti toldada ti pannakapasuksok.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

Agsikugda ti kinaranggas ken ipasngayda ti kinadangkes; agsikug ti aanakanda iti panangallilaw.”