Job 15

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Eliphaz de Têmân prit la parole et dit:

2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

Est-il digne du sage de mettre en avant des raisons futiles, de gonfler son sein de vent?

3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

d’employer des arguments sans valeur et des paroles qui ne servent de rien?

4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Tu en viens à saper la piété, à supprimer les prières au Tout-Puissant!

5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

C’Est ton iniquité qui inspire ta bouche, et ainsi tu adoptes le langage de la mauvaise foi.

6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

C’Est ta bouche qui te condamne, et non moi; tes propres lèvres témoignent contre toi.

7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

Es-tu donc, par ta naissance, le premier des hommes? As-tu vu le jour avant les collines?

8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

As-tu entendu ce qui se dit dans le conseil de Dieu? As-tu confisqué à ton profit la sagesse?

9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Que sais-tu que nous ne sachions? Que comprends-tu qui nous échappe?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

Parmi nous aussi il est des gens vénérables par l’âge, des vieillards plus riches de jours que ton père.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

Comptes-tu pour rien les consolations de Dieu et la parole qui t’a été dite en douceur?

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

Pourquoi te laisser emporter par ton cœur? Pourquoi rouler ainsi tes yeux?

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

Pourquoi tourner ta mauvaise humeur contre Dieu et laisser échapper de tels discours de ta bouche?

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

Qu’est-ce donc que l’homme pour se prétendre pur et l’enfant de la femme pour se dire juste?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

Quoi! Même en ses saints il n’a pas confiance, et les cieux ne sont pas sans tache à ses yeux!

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

Que sera-ce de cet être méprisable et corrompu, de l’homme qui boit l’iniquité comme l’eau?

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

Je veux t’instruire, écoute-moi; je veux t’exposer ce que j’ai vu;

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

ce que racontent les sages, sans rien dissimuler, comme une tradition de leurs pères,

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

qui furent, seuls, maîtres de ce pays et auxquels nul étranger ne s’est mêlé:

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

"Les tourments remplissent toute la vie du méchant, tout le cours des années mesurées au tyran.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Ses oreilles ne cessent d’entendre un bruit terrifiant; en pleine paix, il se voit assaillir par le dévastateur.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

Il renonce à l’espoir d’échapper aux ténèbres, il se sait prédestiné au glaive.

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

Il erre ça et là pour chercher du pain: il a conscience que des jours sombres se préparent pour lui.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

La détresse et l’angoisse le jettent dans l’épouvante; elles l’étreignent comme un roi qui monte à l’assaut.

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

C’Est qu’il a dirigé sa main contre Dieu, il s’est élevé contre le Tout-Puissant.

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

C’Est qu’il lui a couru sus, le cou tendu, couvert de toute l’épaisseur de ses boucliers bombés.

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

C’Est qu’il a le visage épaissi par la graisse et le dos arrondi par l’embonpoint.

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

Aussi se fixe-t-il dans des villes en ruines, dans des maisons qui ne sont pas habitables, étant destinées à se changer en décombres.

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

Il ne s’enrichira pas, sa fortune ne subsistera point; tel un arbre sans fruits il n’inclinera pas à terre le sommet de ses branches.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

Il ne sortira plus des ténèbres; ses rejetons seront consumés par le feu; il disparaîtra comme par un souffle de Dieu.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Qu’il n’espère rien de la fraude! II a fait fausse route. La déception sera son salaire.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

Sa carrière sera achevée avant le temps, et son toit de feuillage ne reverdira plus.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Tel qu’une vigne, il sera dépouillé de ses jeunes grappes; tel qu’un olivier, il jettera ses fleurs.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Car la bande des pervers est condamnée à la stérilité; le feu dévore les tentes où s’entassent les dons de la corruption.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

Ils conçoivent le mal, ils enfantent le malheur. Leur sein couve la perfidie.