Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Alors Eliphaz de Théman prit la parole et dit:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Le sage répond-il par une science vaine? Se gonfle-t-il la poitrine de vent?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Se défend-il par de futiles propos, par des discours qui ne servent à rien?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Toi, tu détruis même la crainte de Dieu, tu anéantis toute piété envers Dieu.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Ta bouche révèle ton iniquité, et tu prends le langage les fourbes.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Ce n’est pas moi, c’est ta bouche qui te condamne, ce sont tes lèvres qui déposent contre toi.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Es-tu né le premier des hommes? As-tu été enfanté avant les collines?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
As-tu assisté au conseil de Dieu? As-tu dérobé pour toi seul la sagesse?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Que sais-tu, que nous ne sachions? Qu’as-tu appris, qui ne nous soit familier?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Nous avons aussi parmi nous des cheveux blancs, des vieillards plus riches de jours que ton père.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Tiens-tu pour peu de chose les consolations de Dieu et les douces paroles que nous t’adressons?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Où ton cœur t’emporte-t-il, et que signifie ce roulement de tes yeux?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Quoi! C’est contre Dieu que tu tournes ta colère, et que de ta bouche tu fais sortir de tels discours?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
Qu’est-ce que l’homme, pour qu’il soit pur, le fils de la femme, pour qu’il soit juste?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Voici que Dieu ne se fie pas même à ses saints, et les cieux ne sont pas purs devant lui:
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
combien moins cet être abominable et pervers, l’homme qui boit l’iniquité comme l’eau!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Je vais t’instruire, écoute-moi; je raconterai ce que j’ai vu,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
ce que les sages enseignent, — ils ne le cachent pas, l’ayant appris de leurs pères;
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
à eux seuls avait été donné le pays, et parmi eux jamais ne passa l’étranger. —
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
« Le méchant, durant tous ses jours, est rongé par l’angoisse; un petit nombre d’années sont réservées à l’oppresseur.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Des bruits effrayants retentissent à ses oreilles; au sein de la paix, le dévastateur fond sur lui.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
Il n’espère pas échapper aux ténèbres, il sent qu’il est guetté pour le glaive.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
Il erre pour chercher son pain; il sait que le jour des ténèbres est prêt, à ses côtés.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
La détresse et l’angoisse tombent sur lui; elles l’assaillent comme un roi armé pour le combat.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Car il a levé sa main contre Dieu, il a bravé le Tout-Puissant,
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
il a couru sur lui le cou raide, sous le dos épais de ses boucliers.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Il avait le visage couvert de graisse, et les flancs chargés d’embonpoint.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
Il occupait des villes qui ne sont plus, des maisons qui n’ont plus d’habitants, vouées à devenir des monceaux de pierre.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Il ne s’enrichira plus, sa fortune ne tiendra pas, ses possessions ne s’étendront plus sur la terre.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Il n’échappera pas aux ténèbres; la flamme desséchera ses rejetons, et il sera emporté par le souffle de la bouche de Dieu.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Qu’il n’espère rien du mensonge, il y sera pris; le mensonge sera sa récompense.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Elle arrivera avant que ses jours soient pleins, et son rameau ne verdira plus.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Il secouera, comme la vigne, son fruit à peine éclos; il laissera tomber sa fleur, comme l’olivier.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Car la maison de l’impie est stérile, et le feu dévore la tente du juge corrompu.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Il a conçu le mal, et il enfante le malheur, dans son sein mûrit un fruit de déception. »
