Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then responded Eliphaz the Temanite, and said:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Should, a wise man, answer unreal knowledge? or fill, with the east wind, his inner man?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Disputing with discourse that doth no good, or with speech, wherein is no profit?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
But, thou, wouldst take away reverence, and wouldst attain unto meditation before GOD.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
For thine own mouth would teach thine iniquity, and thou wouldst choose the tongue of the crafty.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Thine own mouth shall condemn thee, and, not I, And, thine own lips, shall testify against thee.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
The first of mankind, wast thou born? Or, before the hills, wast thou brought forth?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
In the secret council of GOD, hast thou been wont to hearken? Or canst thou attain for thyself unto wisdom?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
What knowest thou, that we know not? [What] understandest thou, and the same, is not with us?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Both hoary and venerable, are among us, one mightier than thy father in days!
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Too small for thee, are the consolations of GOD? or a word spoken gently with thee?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
How doth thine own heart carry thee away, and how thine eyes do roll!
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
For thy spirit, replieth against GOD, and thou bringest forth—out of thy mouth—words!
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
What is a mortal, that he should be pure? or that righteous should be one born of a woman?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Lo! in his holy ones, he putteth not confidence, and, the heavens, are not pure in his eyes:
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
How much less when one is detested and corrupt, a man who drinketh in—like water—perversity.
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
I will tell thee—hear me, Since this I have seen, I must needs declare it.
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Which, wise men, tell, and deny not [that which is] from their fathers.
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
To them alone, was the earth given, and no alien passed through their midst:
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
All the days of the lawless man, he, doth writhe with pain, and, the number of years, is hidden from the tyrant;
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
A noise of dreadful things, is in his ears, In prosperity, the destroyer cometh upon him;
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
He hath no confidence to come back out of darkness, he, being destined to the power oft the sword;
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
A wanderer, he, for bread, [saying] Where [is it]? He knoweth that, prepared by his own hand, is the day of darkness;
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Distress and anguish shall startle him, It shall overpower him, like a king ready for the onset:
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Because he had stretched out—against GOD—his hand, and, against the Almighty, had been wont to behave himself proudly;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
He used to run against him with uplifted neck, with the stout bosses of his bucklers;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
For he had covered his face with his fatness, and had gathered a superabundance on his loins;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
And had inhabited demolished cities, houses, wherein men would not dwell, that were destined to become heaps.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
He shall not be rich, nor shall his substance continue, neither shall their shadow stretch along on the earth;
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
He shall not depart out of darkness, his young branch, shall the flame dry up, and he shall depart, by the breath of his own mouth!
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Let no one trust in him that—by vanity—is deceived, for, vanity, shall be his recompense;
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Before his day, shall it be accomplished, with, his palm-top, not covered with leaves;
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
He shall wrong—like a vine—his sour grapes, and shall cast off—as an olive-tree—his blossom.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
For, the family of the impious, is unfruitful, and, a fire, hath devoured the tents of bribery;
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Conceiving mischief, and bringing forth iniquity, yea, their inmost soul, prepareth deceit.
