Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
And Eliphaz the Temanite answers and says:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
“Does a wise man answer [with] vain knowledge? And fill his belly [with] an east wind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
To reason with a word not useful? And speeches—no profit in them?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Indeed, you make reverence void, and diminish meditation before God.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
For your mouth teaches your iniquity, And you choose the tongue of the cunning.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Your mouth declares you wicked, and not I, And your lips testify against you.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Are you the first man born? And were you formed before the heights?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Do you hear of the secret counsel of God? And withdraw wisdom to you?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
What have you known, and we do not know? [What] do you understand, and it is not with us?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Both the gray-headed And the very aged [are] among us—Greater than your father [in] days.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Are the comforts of God too few for you? And a gentle word [is] with you,
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Why does your heart take you away? And why are your eyes high?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Do you turn your spirit against God? And have brought out words from your mouth:
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
What [is] man that he is pure, And that he is righteous, one born of woman?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Behold, He puts no credence in His holy ones, And the heavens have not been pure in His eyes.
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Also—surely abominable and filthy Is man drinking perverseness as water.
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
I show you—listen to me—And this I have seen and declare,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Which the wise declare—And have not hid—from their fathers.
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
To them alone was the land given, And a stranger did not pass over into their midst:
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
All [the] days of the wicked he is paining himself, And few years have been laid up for the terrible one.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
A fearful voice [is] in his ears, In peace a destroyer comes to him.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
He does not believe to return from darkness, And he watches for the sword.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
He is wandering for bread: Where [is] it? He has known that ready at his hand Is a day of darkness.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Adversity and distress terrify him, They prevail over him as a king ready for a boaster.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
For he stretched out his hand against God, And against the Mighty he makes himself mighty.
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
He runs to Him with a neck, With thick bosses of his shields.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
For he has covered his face with his fat, And makes vigor over [his] confidence.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
And he inhabits cities cut off, houses not dwelt in, That have been ready to become heaps.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
He is not rich, nor does his wealth rise, Nor does he stretch out their continuance on earth.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
He does not turn aside from darkness, A flame dries up his tender branch, And he turns aside at the breath of His mouth!
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Do not let him put credence in vanity, He has been deceived, For vanity is his exchange.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
It is not completed in his day, And his bending branch is not green.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
He shakes off his unripe fruit as a vine, And casts off his blossom as an olive.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
For the company of the profane [is] barren, And fire has consumed tents of bribery.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
To conceive misery, and to bear iniquity, Even their heart prepares deceit.”
