Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
And Eliphaz the Temanite answered and said,
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Should a wise man answer with windy knowledge, and fill his belly with the east wind,
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Reasoning with unprofitable talk, and with speeches which do no good?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Yea, thou makest piety of none effect, and restrainest meditation before God.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou hast chosen the tongue of the crafty.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Thine own mouth condemneth thee, and not I; and thy lips testify against thee.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Art thou the first man that was born? and wast thou brought forth before the hills?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Hast thou listened in the secret council of God? And hast thou absorbed wisdom for thyself?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
What knowest thou that we know not? [what] understandest thou which is not in us?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Both the greyheaded and the aged are with us, older than thy father.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Are the consolations of God too small for thee? and the word gently spoken to thee?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Why doth thy heart carry thee away? and why do thine eyes wink?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
That thou turnest thy spirit against God, and lettest words go out of thy mouth?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
What is man, that he should be pure? and he that is born of a woman, that he should be righteous?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Behold, he putteth no trust in his holy ones, and the heavens are not pure in his sight:
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
How much less the abominable and corrupt, — man, that drinketh unrighteousness like water!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
I will shew thee, listen to me; and what I have seen I will declare;
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Which wise men have told from their fathers, and have not hidden;
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
All his days the wicked man is tormented, and numbered years are allotted to the violent.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
The sound of terrors is in his ears: in prosperity the destroyer cometh upon him.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
He believeth not that he shall return out of darkness, and he is singled out for the sword.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
He wandereth abroad for bread, — where may it be? He knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Distress and anguish make him afraid; they prevail against him, as a king ready for the battle.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
For he hath stretched out his hand against God, and strengthened himself against the Almighty:
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
He runneth against him, with [outstretched] neck, with the thick bosses of his bucklers;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
For he hath covered his face with his fatness, and gathered fat upon [his] flanks.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
And he dwelleth in desolate cities, in houses that no man inhabiteth, which are destined to become heaps.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
He shall not become rich, neither shall his substance continue, and their possessions shall not extend upon the earth.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches; and by the breath of his mouth shall he go away.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Let him not trust in vanity: he is deceived, for vanity shall be his recompense;
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
It shall be complete before his day, and his branch shall not be green.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
He shall shake off his unripe grapes as a vine, and shall cast his flower as an olive.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
For the family of the ungodly shall be barren, and fire shall consume the tents of bribery.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
They conceive mischief, and bring forth iniquity, and their belly prepareth deceit.
