Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Should a wise man make answer with vain knowledge, And fill himself with the east wind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Should he reason with unprofitable talk, Or with speeches wherewith he can do no good?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Yea, thou doest away with fear, And hinderest devotion before God.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
For thine iniquity teacheth thy mouth, And thou choosest the tongue of the crafty.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Thine own mouth condemneth thee, and not I; Yea, thine own lips testify against thee.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Art thou the first man that was born? Or wast thou brought forth before the hills?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Hast thou heard the secret counsel of God? And dost thou limit wisdom to thyself?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
What knowest thou, that we know not? What understandest thou, which is not in us?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
With us are both the gray-headed and the very aged men, Much elder than thy father.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Are the consolations of God too small for thee, Even the word that is gentle toward thee?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Why doth thy heart carry thee away? And why do thine eyes flash,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
That against God thou turnest thy spirit, And lettest words go out of thy mouth?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
What is man, that he should be clean? And he that is born of a woman, that he should be righteous?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Behold, he putteth no trust in his holy ones; Yea, the heavens are not clean in his sight:
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
How much less one that is abominable and corrupt, A man that drinketh iniquity like water!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
I will show thee, hear thou me; And that which I have seen I will declare
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
(Which wise men have told From their fathers, and have not hid it;
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
Unto whom alone the land was given, And no stranger passed among them):
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
The wicked man travaileth with pain all his days, Even the number of years that are laid up for the oppressor.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
A sound of terrors is in his ears; In prosperity the destroyer shall come upon him.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
He believeth not that he shall return out of darkness, And he is waited for of the sword.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
He wandereth abroad for bread, [saying], Where is it? He knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Distress and anguish make him afraid; They prevail against him, as a king ready to the battle.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Because he hath stretched out his hand against God, And behaveth himself proudly against the Almighty;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
He runneth upon him with a [stiff] neck, With the thick bosses of his bucklers;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Because he hath covered his face with his fatness, And gathered fat upon his loins;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
And he hath dwelt in desolate cities, In houses which no man inhabited, Which were ready to become heaps;
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
He shall not be rich, neither shall his substance continue, Neither shall their possessions be extended on the earth.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
He shall not depart out of darkness; The flame shall dry up his branches, And by the breath of [God’s] mouth shall he go away.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Let him not trust in vanity, deceiving himself; For vanity shall be his recompense.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
It shall be accomplished before his time, And his branch shall not be green.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
He shall shake off his unripe grape as the vine, And shall cast off his flower as the olive-tree.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
For the company of the godless shall be barren, And fire shall consume the tents of bribery.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
They conceive mischief, and bring forth iniquity, And their heart prepareth deceit.
