Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Temanlı Elifaz belə cavab verdi:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
«Müdrik insan boş sözlərlə cavab verərmi? Köksünü şərq küləyi ilə doldurarmı?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Faydasız sözlərlə, dəyərsiz nitqlərlə Mübahisə etmək olarmı?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Amma sən Allah qorxusunu bir kənara qoyursan, Allah hüzurunda düşünməyə mane olursan.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
Çünki sənin ağzın günahdan dərs alıb, Hiyləgərlərin dili ilə danışırsan.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Səni məhkum edən mən deyiləm, öz dilindir. Dodaqların öz əleyhinə şəhadət edir.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
İlk doğulan insan sənsənmi? Yoxsa dağlardan da əvvəl sən var olmusan?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Allahın sirrinəmi qulaq asmısan? Təkcə özünümü müdrik sayırsan?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
Sən nəyi bilirsən ki, biz onu bilmirik? Sənin dərk etdiyin nədir ki, biz onu dərk etmirik?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
Bizdə ağsaçlı da, yaşlı da var, Onlar atandan da yaşlı olar.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
Sənə Allahın təsəllisi, Söylədiyi xoş sözlər kifayət deyilmi?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Niyə qəlbin səni belə çaşdırır, Gözlərindən od çıxır?
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
Niyə Allaha qəzəbini göstərirsən, Dilindən belə sözlər çıxır?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
İnsan, həqiqətən, təmiz ola bilərmi? Qadından doğulan insan saleh ola bilərmi?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Allah müqəddəslərinə belə, etibar etmirsə, Göylər belə, Onun gözündə təmiz deyilsə,
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
Haqsızlığı su kimi içən, İyrənc, korlanmış insana O etibar edərmi?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
Dinlə məni, sənə deyim, Gördüyümü bəyan edim –
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Hikmətli adamların dediklərini, Atalarından alıb gizlətmədiyi şeyləri.
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
O atalar ki ölkə yalnız onlara verilmişdi, Aralarına yadelli girməmişdi.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
Pis insan həyatı boyu əzab çəkir, Zorakı adama ayrılan illərin sayı bilinir.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
Qulağından dəhşətli səslər əskilmir, Dinc oturanda soyğunçular ona hücum edir.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
İnana bilməz ki, qaranlıqdan qurtara bilər, Onu qılınc gözlər.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
“Haradadır?” deyib çörək üçün avara gəzər, Qara günlərinin yanında olduğunu bilər.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Ağrı və sıxıntı onu qorxudar, Zəfər çalan padşah kimi onu məğlubiyyətə uğradar.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
Çünki Allaha belə, əl uzadıb, Külli-İxtiyara meydan oxuyub.
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
Dikbaşlıq edib, dəyirmi sipərini tutub, Allahın üstünə hücum çəkir.
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Onun üzü tosqunluqdan şişər, Qarnı nə qədər piyləşər,
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
O, dağılmış şəhərlərdə, Kimsəsiz, yerlə yeksan olan viranələrdə, Aqibəti dağılmaq olan evlərdə yaşayacaq.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
Varlı olmayacaq, sərvətləri tükənəcək, Malları ölkəni bürüməyəcək.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
Qaranlıqdan qurtulmayacaq, Pöhrələrini alov tutacaq, Allahın ağzının nəfəsi ilə yox olacaq.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Qoy boş şeyə güvənərək özünü aldatmasın, Çünki əvəzində nəsibi boşluq olacaq.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
İşi vaxtsız bitəcək, Budağı göyərməyəcək.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
Qorası tökülən üzüm ağacı kimi, Çiçəyi tökülən zeytun ağacı kimi olacaq.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
Çünki allahsız icma qısır olar, Rüşvətxorların çadırı od tutub yanar.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Onlar bəlaya hamilə olub şər doğar, Bətnləri hiylə ilə dolar».
