Job 14

1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

Človek, ki je rojen iz ženske, je malo-dneven in poln težav,

2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

poganja kakor cvet in je odtrgan, odleti tudi kakor senca in ne nadaljuje.

3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.

Mar odpiraš svoje oči nad takšnim in me s seboj vodiš na sodbo?

4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.

Kdo lahko privede čisto stvar iz nečiste? Niti en.

5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

Ker so njegovi dnevi določeni, je število njegovih mesecev s teboj; ti si določil njegove meje, ki jih ne more prestopiti.

6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

Obrni se od njega, da lahko počiva, dokler svojega dneva ne bo dovršil kakor najemnik.

7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.

Kajti upanje je za drevo, če je posekano, da bo ponovno pognalo in da njegove nežne veje ne bodo odnehale.

8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,

Čeprav se njegova korenina v zemlji postara in njegov štor umre v zemlji,

9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

vendar preko vonja vode vzbrsti in požene veje kakor rastlina.

10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

Toda človek umre in obleži. Da, človek izroči duha in kje je?

11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

Kakor vode izhlapevajo iz morja in se poplava izsušuje in posuši,

12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.

tako se človek uleže in ne vstane. Dokler ne bo več neba, se ne bodo prebudili niti ne bodo dvignjeni iz svojega spanja.

13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)

Oh, da bi me hotel skriti v grob, da bi me varoval na skrivnem, dokler tvoj bes ne mine, da bi mi določil določeni čas in me spomnil! (Sheol h7585)

14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.

Če človek umre, mar bo ponovno živel? Vse dni svojega določenega časa bom čakal, dokler ne pride moja sprememba.

15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;

Klical boš in jaz ti bom odgovoril; imel boš željo po delu svojih rok.

16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.

Kajti sedaj šteješ moje korake. Mar ne paziš nad mojim grehom?

17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.

Moj prestopek je zapečaten v mošnji in ti zašiješ mojo krivičnost.

18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

Zagotovo padajoča gora pride v nič in skala je odstranjena iz svojega kraja.

19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

Vode brusijo kamne. Ti izpiraš stvari, ki rastejo ven iz zemeljskega prahu in ti uničuješ upanje človeka.

20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Na veke prevladuješ zoper njega in on premine. Spreminjaš njegovo obličje in ga pošiljaš proč.

21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

Njegovi sinovi so prišli v čast in on tega ne ve. Ponižani so, toda tega ne zaznava o njih.

22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.

Toda njegovo meso na njem bo imelo bolečino in njegova duša znotraj njega bo žalovala.«