Job 14

1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

O homem, nascido de mulher, é curto de dias, e farto de inquietação;

2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

Ele sai como uma flor, e é cortado; foge como a sombra, e não permanece.

3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.

Contudo sobre este abres teus olhos, e me trazes a juízo contigo.

4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.

Quem tirará algo puro do imundo? Ninguém.

5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

Visto que seus dias já estão determinados, e contigo está o número de seus meses, tu lhe puseste limites, [dos quais] ele não passará.

6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

Desvia-te dele, para que ele tenha repouso; até que, como o empregado, complete seu dia.

7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.

Porque há [ainda] alguma esperança para a árvore que, se cortada, ainda se renove, e seus renovos não cessem.

8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,

Ainda que sua raiz se envelheça na terra, e seu tronco morra no solo,

9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

Ao cheiro das águas ela brotará, e dará ramos como uma planta nova.

10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

Porém o homem morre, e se abate; depois de expirar, onde ele está?

11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

As águas se vão do lago, e o rio se esgota, e se seca.

12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.

Assim o homem se deita, e não se levanta; até que não haja mais céus, eles não despertarão, nem se erguerão de seu sono.

13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)

Ah, se tu me escondesses no Xeol, e me ocultasses até que a tua ira passasse, se me pusesses um limite de tempo, e te lembrasses de mim! (Sheol h7585)

14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.

Se o homem morrer, voltará a viver? Todos os dias de meu combate esperarei, até que venha minha dispensa.

15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;

Tu [me] chamarás, e eu te responderei; e te afeiçoarás à obra de tuas mãos.

16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.

Pois então tu contarias meus passos, e não ficarias vigiando meu pecado.

17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.

Minha transgressão estaria selada numa bolsa, e tu encobririas minhas perversidades.

18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

E assim como a montanha cai e é destruída, e a rocha muda de seu lugar,

19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

E a água desgasta as pedras, e as enxurradas levam o pó da terra, assim também tu fazes perecer a esperança do homem.

20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Sempre prevaleces contra ele, e ele passa; tu mudas o aspecto de seu rosto, e o despedes.

21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

Se seus filhos vierem a ter honra, ele não saberá; se forem humilhados, ele não perceberá.

22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.

Ele apenas sente as dores em sua própria carne, e lamenta por sua própria alma.