Job 13

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Vakai, kuo mamata ʻe hoku mata ʻa eni kotoa pē, kuo fanongo pea ʻilo ia ʻe hoku telinga.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

Ko ia ʻoku mou ʻilo, ʻoku ou ʻilo foki ia: ʻoku ʻikai te u siʻi hifo au ʻiate kimoutolu.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

“ʻAmusiaange ʻeau ke u lea ki he Māfimafi, pea ʻoku ou fie alea mo e ʻOtua.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Ka ko e kau fakatupu loi ʻakimoutolu, ko e kau faitoʻo taʻeʻaonga ʻakimoutolu kotoa pē.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

Taumaiā ke mou mātuʻaki longo pē! Pea ko hoʻomou poto ia.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

Fanongo eni ki heʻeku fakamatala, pea fakafanongo ki he ngaahi lea ʻa hoku loungutu.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

He te mou lea kovi maʻae ʻOtua? Pea lea fakakākā maʻana?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

He te mou lavaʻi ia? Te mou fakakikihi maʻae ʻOtua?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

‌ʻE lelei ke ne ʻekea ʻakimoutolu? Pe te mou kākaaʻi ia, ʻo hangē ko e kākaaʻi ʻe he tangata ʻe taha ʻae tokotaha?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

Ko e moʻoni ʻe valoki ʻe ia ʻakimoutolu, ʻo kapau te mou filifilimānako fufū pe ʻae kakai.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

‌ʻE ʻikai fakamanavahēʻi ʻakimoutolu ʻe heʻene ʻafio? Pea tō kiate kimoutolu ʻene fakailifia?

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Ko hoʻomou ngaahi lea fakamanatu ʻoku tatau mo e efuefu, ko e fokotuʻu na ʻo hoʻomou ngaahi lea, ʻoku tatau mo e ngaahi ʻesi ʻumea.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

“Tuku hoʻomou lau, pea tuku ai pe au, koeʻuhi, ke u lea, kae hoko kiate au ʻaia ʻe hoko.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

Ko e hā ʻoku ou ʻūtaki ai hoku kakano, pea ʻai ʻeku moʻui ki hoku nima?

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Neongo ʻene tāmateʻi au, te u falala pe kiate ia: ka te u fakamatala hoku ngaahi hala ʻi hono ʻao.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

‌ʻE fakamoʻui au foki ʻe ia: ka ʻe ʻikai ha mālualoi ʻe haʻu ki hono ʻao.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Fanongo lelei ki heʻeku lea, fanongo ʻaki homou telinga ʻa ʻeku fakamatala.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Vakai eni, kuo u teu ʻeku fakamatala; ʻoku ou ʻilo ʻe fakatonuhiaʻi au.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Ko hai ia te ne talatalaakiʻi au? He ko eni, kapau te u fakalongo pe, te u mate.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

“Ko e meʻa ʻe ua pe, ke ʻoua naʻa fai kiate au: ko ia ʻe ʻikai ai te u fufū au ʻiate koe.

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Ke toʻo atu ke mamaʻo ho nima ʻiate au: pea ʻoua naʻaku puputuʻu ʻi hoʻo fakailifia.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Pea ke toki folofola mai, pea te u talia; pea te u lea atu, ka ke talia au.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

‌ʻOku fiha ʻeku ngaahi hia mo ʻeku angahala? Fakaʻilo mai kiate au ʻeku talangataʻa mo ʻeku angahala.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

Ko e hā ʻoku ke fufū ai ho fofonga, mo ke lau au ko ho fili?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

He te ke pakiʻi ʻae louʻakau kuo feʻaveʻaki? Pea te ke tuli ʻe koe ʻae mohuku mōmoa?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

He ʻoku ke tohi ʻae ngaahi meʻa fakamamahi kiate au, pea ʻoku ke fakahoko kiate au ʻae ngaahi hia ʻo ʻeku kei siʻi.

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

‌ʻOku ke ʻai hoku vaʻe ki he ʻakau fakamaʻu vaʻe, pea ke vakai pau hoku ʻalunga kotoa pē; ʻoku ke ʻai ʻae fakaʻilonga ki hoku muivaʻe.

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

Pea ʻoku fakaʻaʻau ia ʻo hangē ha meʻa popo, pea tatau mo e kofu kuo kai ʻe he ane.