Job 13

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Ecco, l'occhio mio ha vedute tutte [queste cose], L'orecchio mio le ha udite, e le ha intese.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

Quanto sapete voi, so anch'io; Io non son da men di voi.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

E pure io parlerò all'Onnipotente; Io avrò a grado di venire a ragione con lui.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Ma certo, quant'è a voi, voi siete rappezzatori di menzogna; Voi [siete] medici da nulla tutti quanti.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

Oh! vi taceste pur del tutto, Ciò vi sarebbe [reputato] in saviezza!

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

Deh! ascoltate la difesa della mia ragione, Ed attendete agli argomenti delle mie labbra.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

Convienvisi in favor di Dio parlar perversamente, E per rispetto suo parlar frodolentemente?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

Convienvisi aver riguardo alla qualità sua? Convienvisi litigar per Iddio?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

[Sarebbe egli] ben [per voi] ch'egli vi esaminasse? Gabberestelo voi come si gabba un uomo?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

Egli del certo vi arguirà, Se di nascosto avete riguardo alla qualità delle persone.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

La sua altezza non vi sgomenterà ella? Lo spavento di lui non vi caderà egli addosso?

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

I vostri [detti] memorandi [son] simili a cenere; [Ed] i vostri sublimi [ragionamenti] a mucchi di fango.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

Tacetevi, e lasciatemi stare, ed io parlerò; E passimi addosso che che sia.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

Perchè mi strappo io la carne co' denti, E [perchè] tengo l'anima mia nella palma della mia mano?

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Ecco, uccidami egli pure; sì spererò in lui; Ma tuttavia difenderò le mie vie nel suo cospetto.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

Ed egli stesso mi [sarà] in salvazione; Perciocchè l'ipocrita non gli verrà davanti.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Ascoltate attentamente il mio ragionamento; Ed [entrivi] negli orecchi la mia dichiarazione.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Ecco ora, [quando] io avrò esposta per ordine la mia ragione, Io so che sarò trovato giusto.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Chi è colui che voglia litigar meco? Conciossiachè di presente mi tacerò, e spirerò.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

Sol non farmi due cose, [Ed] allora io non mi nasconderò dal tuo cospetto.

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Allontana la tua mano d'addosso a me, E non mi spaventi il tuo terrore.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

E poi chiama, ed io risponderò; Ovvero, io parlerò, e tu rispondimi.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

Quante iniquità e peccati ho io? Mostrami il mio misfatto, e il mio peccato.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

Perchè nascondi la tua faccia, E mi reputi tuo nemico?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

Stritolerai tu una fronda sospinta? O perseguiterai tu della stoppia secca?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

Che tu mi sentenzii a pene amare, E mi faccia eredar l'iniquità della mia fanciullezza!

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

E metta i miei piedi ne' ceppi, E spii tutti i miei sentieri, [E] stampi le tue pedate in su le radici de' miei piedi!

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

Onde costui si disfa come del legno intarlato, Come un vestimento roso dalle tignuole.