Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Semuanya itu pernah kulihat dan kudengar sendiri, dan sungguh-sungguh kufahami.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Apa yang kamu tahu, aku pun tahu; jangan sangka aku kalah denganmu.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Tetapi aku hendak bicara dengan Yang Mahakuasa; aku ingin membela perkaraku di hadapan Allah.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Sebab kamu menutupi kebodohanmu dengan tipu, tak ubahnya seperti dukun-dukun palsu.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Seandainya kamu tidak bicara, mungkin kamu dianggap bijaksana.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Maka dengarkanlah bantahanku; perhatikanlah pembelaanku.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Bolehkah demi Allah, kamu berdusta? Bolehkah kamu berbohong untuk kepentingan-Nya?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Bolehkah kamu memihak Allah, dan membela-Nya sebagai pengacara?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Jika Allah memeriksamu, akan baikkah hasilnya? Dapatkah kamu menipu-Nya seperti menipu manusia?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Bila kamu memihak, walaupun dengan diam-diam, kamu akan dihukum Allah dengan kejam.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Apakah keagungan Allah tidak mengejutkan jiwamu? Apakah dahsyat-Nya tidak mengecutkan hatimu?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Segala nasihatmu seperti debu yang tak berfaedah; pembelaanmu seperti tanah lempung yang mudah pecah.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Sebab itu diamlah, biarlah aku bicara! Aku tak perduli bagaimana pun akibatnya!
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Aku siap mempertaruhkan nyawa!
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Aku nekad sebab sudah putus asa! Jika Allah hendak membunuhku, aku berserah saja, namun akan kubela kelakuanku di hadapan-Nya.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Mungkin karena keberanianku itu aku selamat, sebab orang jahat tak akan berani menghadap Allah!
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Sekarang dengarlah baik-baik perkataanku; perhatikanlah keteranganku.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Perkaraku sudah siap kukemukakan; aku yakin, tak dapat aku dipersalahkan!
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
TUHAN, jika Engkau datang dan menuduh aku, aku akan diam dan menunggu ajalku.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Tapi kabulkanlah dua permohonanku ini, supaya aku berani menghadap-Mu lagi:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
berhentilah menyiksa aku, dan janganlah Kautimpa aku dengan kedahsyatan-Mu!
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Bicaralah, maka akan kuberi jawaban. Atau biarlah aku bicara, lalu berilah balasan!
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Berapa banyak salah dan dosa yang kulakukan? Segala pelanggaranku hendaknya Kausebutkan!
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Mengapa Kau menghindar dan menyingkir daripadaku? Apa sebabnya Kauanggap aku sebagai musuh-Mu?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Aku hanya daun yang gugur kena angin lalu, masakan Kaugentarkan aku! Aku hanya jerami yang kering dan layu, mana boleh Kaukejar-kejar aku!
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Kautentukan nasib yang pahit bagiku; Kaubalaskan kesalahanku di masa mudaku.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Kakiku Kauikat dengan rantai besi; segala gerak-gerikku Kauawasi. Bahkan telapak kakiku, tak lepas dari pandangan-Mu.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Maka aku menjadi rapuh seperti kayu yang busuk; seperti kain dimakan ngengat aku menjadi lapuk.
