< Job 13 >
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
"So ist's. So hat's mein Auge auch gesehen, mein Ohr vernommen und gemerkt.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Soviel ihr wisset, weiß ich auch; ich falle gegen euch nicht ab.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Nun will ich mit dem Allerhöchsten reden; mit Gott zu rechten ich begehre.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Ihr freilich, ihr seid Lügenmeister, unnütze Ärzte insgesamt.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Wenn ihr nur endlich schweigen wolltet und das für euch zur Weisheit würde!
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Auf meine Widerrede hört! Aufmerket auf den Vorwurf meiner Lippen!
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Wollt ihr für Gott Verkehrtes reden und ihm zuliebe Lügen sprechen?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Wollt ihr für ihn Partei ergreifen, gar Anwalt sein für Gott?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Wenn er euch richtet, geht's dann gut? Wollt ihr ihn narren, wie man Menschen narrt?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Er gibt euch scharfen Tadel, wenn hinterrücks Partei ihr nehmet.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Wird euch nicht seine Hoheit betäuben; befällt euch nicht sein Schrecken?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Zerstäubt sind euere Beweise, und euere Bekräftigungen sind gar tönern.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Vor mir nur schweigt! Denn ich muß reden. Es komme über mich, was wolle!
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Warum soll ich mein Fleisch in meine Zähne nehmen? Ich lege auf die flache Hand mein Leben.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Ja, mag er mich auch töten; ich zittere nicht davor; auf jeden Fall will ich vor ihm verteidigen meinen Wandel.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Da muß er selber mir zum Sieg verhelfen; vor ihn kommt ja kein Ruchloser.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Aufmerksam hört auf meine Rede! Ich will's euch selbst beweisen.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Ich lege meinen Rechtsfall vor. Ich weiß gewiß, ich werd's gewinnen.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Kann einer etwas gegen mich beweisen, ich würde schweigend willig sterben.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Nur zweierlei tu mir nicht an! Sonst muß ich mich vor Deinem Antlitz bergen:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Stell Deine Macht vor mir beiseite! Und Deine Furchtbarkeit erschrecke nimmer mich!
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Dann klage Du, und ich will mich verteidigen. Dann rede ich; Du aber widerlege mich!
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Wie groß ist meine Schuld und mein Vergehen? Mein ganzes Unrecht laß mich wissen!
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Warum birgst Du Dein Angesicht, erachtest mich für Deinen Feind?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Ein welkes Blatt, das schreckst Du auf. Dem dürren Strohhalm jagst Du nach.
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Du rechnest mir Vergangenes auf und weisest mir die Jugendsünden nach.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Du legst mir meine Füße in den Block, verwahrst mir alle Schritte; um meine Fußgelenke ziehst Du einen Ring. -
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Er aber gleicht dem Wurmfraß, der in Stücke fällt, und einem Kleid, an dem die Motte zehrt."