< Job 13 >

1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Certes, tout cela, mon œil l’a vu, mon oreille l’a entendu et s’en est rendu compte.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Ce que vous savez, je le sais moi aussi; je ne vous suis inférieur en rien.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Mais moi, c’est au Tout-Puissant que je m’adresse; ce que je désire, c’est faire des représentations à Dieu.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Quant à vous, vous êtes des inventeurs de mensonges; tous, vous êtes des médecins incapables.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Plaise à Dieu que vous vous condamniez au silence! Cela serait une marque de sagesse de votre part.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Ecoutez donc mes reproches, soyez attentifs aux griefs de mes lèvres.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Est-ce en faveur de Dieu que vous tenez des discours iniques? Est-ce pour lui que vous débitez des faussetés?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Faites-vous acception de personnes dans son intérêt? Prétendez-vous prendre parti pour lui?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Est-il désirable pour vous qu’il scrute vos consciences? Vous jouerez-vous de lui comme on se joue d’un mortel?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Il vous reprendra sévèrement si, en secret, vous faites preuve de partialité.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Sa grandeur n’a-t-elle pas de quoi vous effrayer? Sa terreur ne s’abattra-t-elle point sur vous?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Vos arguments sont des sentences de cendres; vos raisonnements prétentieux sont des raisonnements de boue.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Taisez-vous donc en ma présence, et je parlerai, moi, advienne que pourra!
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
C’Est pourquoi je veux prendre mon corps entre mes dents et faire bon marché de ma vie.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Qu’il me fasse périr, j’aurai fini d’espérer, mais je n’aurai pas laissé de lui mettre ma conduite sous les yeux.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Et ceci même sera mon triomphe, que nul hypocrite ne peut se présenter devant lui.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Veuillez donc écouter mes paroles; que mes déclarations pénètrent dans votre oreille.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Voyez, j’ai préparé ma défense, j’ai conscience d’être innocent.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Est-il quelqu’un pour plaider contre moi? Aussitôt je me tairais et attendrais la mort.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Ah! De grâce, épargne-moi deux choses et je cesserai de me cacher devant toi:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
écarte ta main qui pèse sur moi; que tes terreurs ne me poursuivent point!
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Interpelle-moi après, et je répondrai, ou je parlerai d’abord; et tu me répliqueras.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Combien ai-je de péchés et de forfaits à mon compte? Fais-moi connaître mes fautes et mes erreurs.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Pourquoi dérobes-tu ta face et me prends-tu pour un ennemi?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Quoi! Veux-tu briser une feuille chassée par le vent, t’acharner contre un peu de chaume desséché,
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
pour que tu écrives contre moi des arrêts amers et m’imputes les fautes de ma jeunesse;
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
pour que tu emprisonnes mes jambes dans le bloc, qua tu épies tous mes mouvements et t’attaches aux traces de mes pas?
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Et tout cela contre quelqu’un consumé comme du bois vermoulu, comme un vêtement rongé par la teigne!

< Job 13 >