Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Lo! myn iye siy alle thingis, and myn eere herde; and Y vndurstood alle thingis.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Euene with youre kunnyng also Y kan, and Y am not lowere than ye.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
But netheles Y schal speke to Almyyti God, and Y coueite to dispute with God;
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
and firste Y schewe you makeris of leesyng, and louyeris of weyward techyngis.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
And `Y wolde that ye weren stille, that ye weren gessid to be wise men.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Therfor here ye my chastisyngis; and perseyue ye the doom of my lippis.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Whether God hath nede to youre leesyng, that ye speke gilis for hym?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Whether ye taken his face, and enforsen to deme for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Ethir it schal plese hym, fro whom no thing mai be hid? Whether he as a man schal be disseyued with youre falsnessis?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He schal repreue you; for ye taken his face in hiddlis.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Anoon as he schal stire hym, he schal disturble you; and his drede schal falle on you.
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Youre mynde schal be comparisound to aische; and youre nollis schulen be dryuun in to clei.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Be ye stille a litil, that Y speke, what euer thing the mynde hath schewid to me.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Whi to-rende Y my fleischis with my teeth, and bere my lijf in myn hondis?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Yhe, thouy God sleeth me, Y schal hope in hym; netheles Y schal preue my weies in his siyt.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
And he schal be my sauyour; for whi ech ypocrite schal not come in his siyt.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Here ye my word, and perseyue ye with eeris derke and harde figuratif spechis.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Yf Y schal be demed, Y woot that Y schal be foundun iust.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is he that is demed with me? Come he; whi am Y stille, and am wastid?
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Do thou not to me twei thingis oneli; and thanne Y schal not be hid fro thi face.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Make thin hond fer fro me; and thi drede make not me aferd.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Clepe thou me, and Y schal answere thee; ethir certis Y schal speke, and thou schalt answere me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Hou grete synnes and wickidnessis haue Y? Schewe thou to me my felonyes, and trespassis.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Whi hidist thou thi face, and demest me thin enemy?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Thou schewist thi myyt ayens a leef, which is rauyschid with the wynd; and thou pursuest drye stobil.
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For thou writist bitternessis ayens me; and wolt waste me with the synnes of my yong wexynge age.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Thou hast set my foot in a stok, and thou hast kept alle my pathis; and thou hast biholde the steppis of my feet.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
And Y schal be wastid as rot, and as a cloth, which is etun of a mouyte.
