Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
See, my eye has seen all this; my ear has heard and understood it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
What you know, the same I also know; I am not inferior to you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
However, I would rather speak with the Almighty; I wish to reason with God.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
But you whitewash the truth with lies; you are all physicians of no value.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Oh, that you would altogether hold your peace! That would be your wisdom.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear now my own reasoning; listen to the pleading of my own lips.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Will you speak unrighteously for God, and will you talk deceitfully for him?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Will you show him partiality? Will you argue the case for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Will it be good for you when he searches you out? Could you deceive him as you might deceive men?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He would surely reprove you if in secret you showed partiality.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Will not his majesty terrify you, and the dread of him fall upon you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your memorable sayings are proverbs made of ashes; your defenses are defenses made of clay.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Hold your peace, let me alone, so that I may speak, let come what may on me.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
I will take my own flesh in my teeth; I will take my life in my hands.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
See, if he kills me, I will have no hope left; nevertheless, I will defend my ways before him.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
This will be the reason for my deliverance, for no godless person would come before him.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
God, listen carefully to my speech; let my declaration come to your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
See now, I have set my defense in order; I know that I am innocent.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is the one who would argue against me in court? If you came to do so, and if I were proved wrong, then I would be silent and give up my life.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
God, do only two things for me, and then I will not hide myself from your face:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
withdraw your oppressive hand from me, and do not let your terrors make me afraid.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Then call me, and I will answer; or let me speak to you, and you answer me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many are my iniquities and sins? Let me know my transgression and my sin.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Why do you hide your face from me and treat me like your enemy?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Will you persecute a driven leaf? Will you pursue dry stubble?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For you write down bitter things against me; you make me inherit the iniquities of my youth.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
You also put my feet in the stocks; you closely watch all my paths; you examine the ground where the soles of my feet have walked
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
although I am like a rotten thing that wastes away, like a garment that moths have eaten.
