Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Lo! all [this], hath mine own eye seen, —Mine ear hath heard and understood it:
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Just as ye know, I too, know, I, fall not short, of you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
But indeed, I, unto the Almighty, would speak, and, to direct my argument unto GOD, would I be well pleased.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
For, in truth, ye, do besmear with falsehood, Worthless physicians, all of you!
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Oh that ye would, altogether hold your peace, and it should serve you for wisdom!
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear, I pray you, the argument of my mouth, and, to the pleadings of my lips, give heed: —
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Is it, for God, ye would speak perversely? And, for him, would ye speak deceit:
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Even, for him, would ye be partial? Or, for GOD, would ye [so] plead?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Would it be well, when he searched you out? Or, as one might jest with a mortal, would ye jest, with him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He will, severely rebuke, you, if ye are secretly partial.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Shall not, his majesty, overwhelm you? and, the dread of him, fall upon you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Are not your memorable sayings, proverbs of ashes? Breastworks of clay, your breastworks?
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Quietly let me alone, that, I, may speak out, then let come on me, what may.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
In any case, I will take up my flesh in my teeth, and, my life, will I put in my hand:
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Lo! he may slay me, [yet], for him, will I wait, —Nevertheless, my ways—unto his face, will I show to be right:
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Even he, will be on my side—unto salvation, For, not before his face, shall any impious person come.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hear ye patiently my speech, and be my declaration in your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Lo! I pray you, I have set forth in order a plea, I know that, I, shall be found right.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is it that shall contend with me? For, now, if I should hold my peace, why! I should breathe my last!
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Only, two things, do thou not with me, then, from thy face, will I not hide me: —
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Thy hand—from off me, take thou far away, and, thy terror, let it not startle me!
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Then call thou, and, I, will answer, Or I will speak, and reply thou unto me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many are mine iniquities and sins? My transgression and my sin, let me know!
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Wherefore, thy face, shouldst thou hide? Or count me, as an enemy to thee?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
A driven leaf, wilt thou cause to tremble? Or, dry stubble, wilt thou pursue?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For thou writest, against me, bitter things, and dost make me inherit the iniquities of my youth;
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
And thou dost put—in the stocks—my feet, and observest all my paths, Against the roots of my feet, thou dost cut out a bound;
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
And, a man himself, as a rotten thing, weareth out, as a garment which the moth hath eaten.
