Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
“Behold, my eye has seen all, My ear has heard, and it attends to it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
According to your knowledge I have known—also I. I am not more fallen than you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Yet I speak for the Mighty One, And I delight to argue for God.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
And yet, you [are] forgers of falsehood, Physicians of nothing—all of you,
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
O that you would keep perfectly silent, And it would be to you for wisdom.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Please hear my argument, And attend to the pleadings of my lips,
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Do you speak perverseness for God? And do you speak deceit for Him?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Do you accept His face, if you strive for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Is [it] good that He searches you, If, as one mocks at a man, you mock at Him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He surely reproves you, if you accept faces in secret.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Does His excellence not terrify you? And His dread fall on you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your remembrances [are] allegories of ashes, For high places of clay [are] your heights.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Keep silent from me, and I speak, And pass over me what will.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Why do I take my flesh in my teeth? And my soul put in my hand?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Behold, He slays me—I do not wait! Only, I argue my ways to His face.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Also—He [is] to me for salvation, For the profane do not come before Him.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hear my word diligently, And my declaration with your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Now behold, I have set the cause in order, I have known that I am righteous.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who [is] he that strives with me? For now I keep silent and gasp.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Only two things, O God, do with me, Then I am not hidden from Your face:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Put Your hand far off from me, And do not let Your terror terrify me.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
And You call, and I answer, Or—I speak, and You answer me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many iniquities and sins do I have? Let me know my transgression and my sin.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Why do You hide Your face? And reckon me for an enemy to You?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Do You terrify a leaf driven away? And do You pursue the dry stubble?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For You write bitter things against me, And cause me to possess iniquities of my youth,
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
And you put my feet in the stocks, And observe all my paths—You set a print on the roots of my feet,
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
And he, as a rotten thing, wears away, A moth has consumed him as a garment.”
