Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
See, my eye has seen all this, my ear has heard and understood it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
What you know, the same do I know also: I am not inferior to you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
But you are forgers of lies, you are all physicians of no value.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
O that you would altogether hold your peace! and it should be your wisdom.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear now my reasoning, and listen to the pleadings of my lips.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Will you speak wickedly for God? and talk deceitfully for him?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Will you accept his person? will you contend for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Is it good that he should search you out? or as one man mocks another, do you so mock him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He will surely reprove you, if you do secretly accept persons.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Shall not his excellency make you afraid? and his dread fall on you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your remembrances are like to ashes, your bodies to bodies of clay.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what will.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Why do I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Though he slay me, yet will I trust in him: but I will maintain my own ways before him.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
He also shall be my salvation: for an hypocrite shall not come before him.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hear diligently my speech, and my declaration with your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Behold now, I have ordered my cause; I know that I shall be justified.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is he that will plead with me? for now, if I hold my tongue, I shall give up the ghost.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Only do not two things to me: then will I not hide myself from you.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Withdraw your hand far from me: and let not your dread make me afraid.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Then call you, and I will answer: or let me speak, and answer you me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many are my iniquities and sins? make me to know my transgression and my sin.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Why hide you your face, and hold me for your enemy?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Will you break a leaf driven to and fro? and will you pursue the dry stubble?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For you write bitter things against me, and make me to possess the iniquities of my youth.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
You put my feet also in the stocks, and look narrowly to all my paths; you set a print on the heels of my feet.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
And he, as a rotten thing, consumes, as a garment that is moth eaten.
