Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Lo, mine eye hath seen all this, mine ear hath heard and understood it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
What ye know, do I know also; I am not inferior unto you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Notwithstanding I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
But ye are plasterers of lies, ye are all physicians of no value.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Oh that ye would altogether hold your peace! and it would be your wisdom.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Will ye speak unrighteously for God, and talk deceitfully for Him?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Will ye show Him favour? Will ye contend for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Would it be good that He should search you out? Or as one mocketh a man, will ye mock Him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He will surely reprove you, if ye do secretly show favour.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Shall not His majesty terrify you, and His dread fall upon you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your memorials shall be like unto ashes, your eminences to eminences of clay.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what will.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Wherefore? I will take my flesh in my teeth, and put my life in my hand.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Though He slay me, yet will I trust in Him; but I will argue my ways before Him.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
This also shall be my salvation, that a hypocrite cannot come before Him.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hear diligently my speech, and let my declaration be in your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Behold now, I have ordered my cause; I know that I shall be justified.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is he that will contend with me? For then would I hold my peace and die.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Only do not two things unto me, then will I not hide myself from Thee:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Withdraw Thy hand far from me; and let not Thy terror make me afraid.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Then call Thou, and I will answer; or let me speak, and answer Thou me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many are mine iniquities and sins? Make me to know my transgression and my sin.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Wherefore hidest Thou Thy face, and holdest me for Thine enemy?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Wilt Thou harass a driven leaf? And wilt Thou pursue the dry stubble?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
That Thou shouldest write bitter things against me, and make me to inherit the iniquities of my youth.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Thou puttest my feet also in the stocks, and lookest narrowly unto all my paths; Thou drawest Thee a line about the soles of my feet;
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Though I am like a wine-skin that consumeth, like a garment that is moth-eaten.
