Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Lo, mine eye hath seen all [this], mine ear hath heard and understood it.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
What ye know, I know also: I am not inferior to you.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
But I will speak to the Almighty, and will find pleasure in reasoning with God;
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
For ye indeed are forgers of lies, ye are all physicians of no value.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Oh that ye would be altogether silent! and it would be your wisdom.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Hear now my defence, and hearken to the pleadings of my lips.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Will ye speak unrighteously for God? and for him speak deceit?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Will ye accept his person? will ye contend for God?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Will it be well if he should search you out? or as one mocketh at a man, will ye mock at him?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
He will certainly reprove you, if ye do secretly accept persons.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Shall not his excellency terrify you? and his dread fall upon you?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Your memorable sayings are proverbs of ashes, your bulwarks are bulwarks of mire.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Hold your peace from me, and I will speak, and let come on me what [will]!
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Wherefore should I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Behold, if he slay me, yet would I trust in him; but I will defend mine own ways before him.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
This also shall be my salvation, that a profane man shall not come before his face.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Hear attentively my speech and my declaration with your ears.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Behold now, I have ordered the cause; I know that I shall be justified.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Who is he that contendeth with me? For if I were silent now, I should expire.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Only do not two things unto me; then will I not hide myself from thee.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Withdraw thy hand far from me; and let not thy terror make me afraid:
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Then call, and I will answer; or I will speak, and answer thou me.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
How many are mine iniquities and sins? Make me to know my transgression and my sin.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Wherefore dost thou hide thy face, and countest me for thine enemy?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Wilt thou terrify a driven leaf? and wilt thou pursue dry stubble?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
For thou writest bitter things against me, and makest me to possess the iniquities of my youth;
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
And thou puttest my feet in the stocks, and markest all my paths; thou settest a bound about the soles of my feet; —
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
One who, as a rotten thing consumeth, as a garment that the moth eateth.
