Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
Khenah, hae hmuennawk hae ka mik mah hnuk boeh; ka naa mah thaih moe, panoek boeh.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Na panoek ih hmuen to, ka panoek toeng; nang pongah ka hnaem kue ai.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Toe Thacak Sithaw khaeah ka thuih moe, Sithaw hoi angaek hanah ka koeh.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
Toe nangcae loe amsawnlok thui kami, tidoeh avang ai siboi ah ni na oh o.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Lok apae ai ah na oh o duem nahaeloe, nangmacae palunghahaih ah om tih.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Ka thuih han ih lok to tahngai oh loe, pahni hoiah ka thuih han ih lok hae tahngai oh.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Sithaw kasae na thuih o han maw? Anih to na ling o han maw?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
Anih mikhmai maw na khet o han? Sithaw han lok na aek pae o han maw?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
Anih mah ang khet o naah hoih, tiah thui tih maw? Kami aling baktiah Sithaw to aling thai maw?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Tamquta hoi mikhmai na khet o nahaeloe, anih mah na thuitaek o tih.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
A lensawkhaih loe nang han zitthok ai maw? Anih zit thohhaih na nuiah krah mak ai maw?
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Nangcae panoek thaihaih loe maiphu baktiah ni oh, nangcae abuephaih ahmuen doeh long hoiah sak ih abuephaih ah ni oh.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Anghngai o duem ah, lok ka thuih han vop; to pacoengah kawbaktih hmuen doeh ka nuiah pha nasoe.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Toe kai loe ka ngan hae kaek moe, ka hinghaih hae ban hoi ka sin han.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Anih mah kai na hum cadoeh, a nuiah oephaih ka tawn vop tih; a hmaa ah zae loihhaih lok to ka thuih han vop.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Anih loe kai pahlonghaih ah om tih; amoek kaminawk loe a hmaa ah angzo o mak ai.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Ka lok hae palung tang hoi tahngai oh; ka thuih ih lok hae naa patueng oh.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Khenah, vaihi kaimah kawng taphong hanah ka oh coek, ka zaehaih loih tih boeh, tiah ka panoek.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Mi mah maw kai hae zaehaih net tang tih? To tiah zaehaih na net nahaeloe, lok apae ai ah kang hngai duem moe, ka duek halat han boeh.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Hmuen hnetto khue ni kang hnik; nang paek nahaeloe na hmaa hoiah kang hawk ving mak ai.
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
Kai khae hoi na ban to azuk ving ah, na zitthohhaih hoiah na pazih hmah.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
To pacoengah na kawk ah, kang pathim han; to tih ai boeh loe kai ka thuih hmaloe han, to pacoengah nang mah pathim ah.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Ka sakpazaehaih hoi zaehaih nazetto maw oh? Ka sakpazaehaih hoi ka zaehaih to na patuek ah.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Tipongah mikhmai na hawk moe, na misa ah nang suek loe?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Takhi mah hmuh ih thingqam to na zit maw? Kangqo thingqam to na patom han maw?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
Kakhaa parai ka zaehaih to na pakuem moe, thendoeng nathuem ah ka sak ih zaehaih atho to vaihi kai han nang tongsak boeh.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Ka khok ah thlong nang thuk moe, ka caehhaih loklamnawk boih to na khet; ka cawh ih khokkong doeh na parui boih.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
To tiah raihaih tongh kami loe, kaqong hmuen baktih, karaa mah caak ih laihaw kaprawn baktiah, thazok moe, anghmat zuep boeh.
