Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
OLELO mai ia o Ioba, i mai la,
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
He oiaio, o oukou ka poe kanaka, A e make pu ka noiau me oukou.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Aka, he naauao ko'u e like me oukou; Aole au i emi malalo iho o oukou: A owai la ka mea ike ole i na mea like me keia mau mea?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Ua lilo au i mea heneheneia e kona hoalauna, E kahea ana i ke Akua, a hoolohe mai oia ia ia; O ka mea pono a me ka hala ole, ua akaakaia oia.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Me ka ipukukui i hoowahawahaia i ka manao o ka mea e noho nanea ana, Pela ka mea ua kokoke pahee kona mau wawae.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Ua pomaikai na halelewa o ka poe luku wale, A ua noho maluhia ka poe hoonaukiuki aku i ke Akua; Iloko o ko lakou lima na ke Akua i haawi mai.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Aka, ano e ninau i na holoholona, a e ao mai lakou ia oe; A me na manu o ka lewa, a e hoike mai lakou ia oe;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
E olelo aku paha i ka honua, a e ao mai no ia ia oe: A o na ia o ke kai e hoakaka mai no lakou ia oe,
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Owai la ka mea ike ole i keia mau mea a pau, Na ka lima o Iehova i hana keia?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Iloko o kona lima ka uhane o na mea ola a pau, A me ka hanu o na kanaka a pau.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Aole anei e hoao ke pepeiao i na olelo? A e hoao ka waha i ka ai nona iho?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Me ka poe kahiko ka maiau, A me ke ola loihi ka naauao.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Ia ia ka naauao, a me ka ikaika; Nona ka oleloao, a me ke akamai.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Aia hoi, ke wawahi nei oia, aole e kukulu hou ia; Ke hahao aku ia i ke kanaka iloko, aole e hookuuia'ku.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Aia hoi, ke hoopaa nei oia i na wai, a ua maloo lakou: A hookuu aku oia ia lakou, a luku lakou i ko ka honua.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Me ia ka ikaika, a me ka naauao: Nona ka mea i hoopuniia, a me ka mea hoopuni.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Ua lawe pio aku ia i na kakaolelo, A hoolilo i na lunakanawai i poe hawawa.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Kala aku no ia i ka mea paa o na'lii, A kaei aku ia i ko lakou puhaka i ke kaei.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Alakai pio aku ia i na kahuna, A hookahuli i ka poe ikaika.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Hoopau aku ia i ka olelo a ka poe oiaio, A lawe aku ia i ka naauao, mai ka poe kahiko aku.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Ninini iho ia i ka hoino maluna o na'lii, A kala ae no ia i ke kaei o ka poe ikaika.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Hoike mai ia i na mea hohonu mailoko mai o ka pouli, A hoopuka no ia i ka malamalama mai ka malu make mai.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Hoomahuahua no ia i na lahuikanaka, a luku aku no hoi ia lakou: Hoonui aku no ia i na lahuikanaka, a hoemi hou iho ia lakou.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Lawe aku ia i ka naauao o na luna o kanaka ma ka honua; A hooauwana ia lakou ma ka waonahele, aohe alauui.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Haha lakou iloko o ka pouli aohe malamalama, A e hoohikaka aku oia ia lakou, me he mea ona la.
