Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job te reponn:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Anverite, konsa, se nou menm ki se pèp la. Se ak nou menm tout sajès ap mouri!
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Men mwen gen lespri menm tankou ou; mwen pa pi ba pase ou. Epi se kilès ki pa konnen bagay parèy a sila yo?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Mwen se yon blag devan zanmi mwen yo, sila ki te fè apèl Bondye a, e Li te reponn li an. Nonm nan ki dwat e san tò a vin yon blag.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Sila ki alèz la ri sou malè a; men l ap tan pye l chape.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Tant volè a fè pwofi, e sila ki pwovoke Bondye byen alez. Se nan men yo pote dye pa yo.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
“Alò, mande bèt yo menm pou yo kab enstwi ou; ak zwazo syèl yo; kite yo pale ou.
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Oswa, pale ak tè a e kite li enstwi ou. Kite pwason lanmè yo fè deklarasyon pou ou.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Se kilès pami tout sila yo ki pa konnen ke se men SENYÈ a ki fè sa?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Nan men a Sila poze lavi a tout sa ki viv la, ansanm ak souf tout limanite a.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Èske zòrèy la pa pase a leprèv tout pawòl, menm jan ke bouch la goute manje li a?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Sajès rete ak granmoun; yon lavi ki long gen bon konprann.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
“Avèk Bondye se sajès ak pwisans. A Li menm se konsèy avèk bon konprann.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Gade byen, se Li menm ki detwi; e sa p ap kab rebati. Li mete yon nonm nan prizon, e nanpwen lage pou li.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Gade byen, Li anpeche dlo yo, e yo seche nèt; Li voye yo deyò pou yo inonde latè a.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Avèk Li menm se fòs ak sajès pwofon; sa ke lòt moun egare ak sila ki egare yo, tou de se pou Li.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Li fè konseye yo mache pye atè e fè jij yo antre nan foli.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Li detache chenn ki mare wa yo, e mare senti yo ak yon sentiwon.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Li fè prèt yo mache san rad, e boulvèse sila ki ansekirite yo.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Li fè moun konfyans pa kab pale, e retire bon jijman a ansyen yo.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Li vide mepriz sou prens yo, e lache senti a pwisan yo.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Li devwale mistè ki nan tenèb yo, e mennen fènwa pwofon yo antre nan limyè a.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Li fè nasyon yo vin gran, e Li detwi yo. Li fè nasyon yo grandi, e Li mennen yo ale.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Li rache lespri a chèf pèp latè yo, e fè yo egare nan yon savann san chemen.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Yo tatonnen nan fènwa a san limyè. Li fè yo kilbite tankou moun sou.
