Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Hiob antwortete und sprach:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Ja fürwahr, ihr seid das Volk, und mit euch wird die Weisheit aussterben!
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Ich habe auch Verstand wie ihr: nicht stehe ich hinter euch zurück - und wem wäre dergleichen nicht bewußt!
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Ein Spott des eignen Freundes muß ich sein, - ich, dessen Ruf bei Gott Erhörung fand, ein Spott ich, der Gerechte und Fromme!
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Dem Unglück Verachtung! - so denkt der Sichere - ein Stoß denen, deren Fuß im Wanken ist!
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Wohlbehalten stehn den Räubern ihre Zelte, und sorglos leben, die Gottes Zorn erregen, wer seinen Gott in seiner Faust führt!
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Wahrlich, frage doch nur das Vieh, das wird dich's lehren, und die Vögel des Himmels, die werden dir's verkündigen,
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
oder was auf der Erde kriecht, das wird dich's lehren, und die Fische des Meeres werden dir's erzählen.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Wer erkennte nicht an alledem, daß Jahwes Hand solches gemacht hat,
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
in dessen Hand die Seele alles Lebendigen ruht und der Geist jegliches Menschenleibes?
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Prüft nicht das Ohr die Worte, gleichwie der Gaumen die Speise kostet?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
“Bei Ergrauten ist Weisheit, und langes Leben so gut wie Einsicht.”
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
Bei ihm ist Weisheit und Stärke, sein ist der Rat und die Einsicht!
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Wenn er einreißt, so wird nicht wieder aufgebaut, wen er einkerkert, dem wird nicht mehr aufgethan.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Wenn er die Wasser hemmt, versiegen sie; läßt er sie los, so wühlen sie die Erde um.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Bei ihm ist Macht und Bestand, ihm gehört der Irrende und der Verführer.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Er führt Ratsherren ausgezogen fort und bethört Richter.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
Er löst die Fessel der Könige und schlingt um ihre Hüften einen Strick.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Er führt Priester ausgezogen fort, und stürzt Längstbestehende,
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
entzieht Wohlbewährten die Rede und beraubt Greise des gesunden Urteils.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
Er gießt Verachtung über Edle aus und lockert den Gürtel Gewaltiger.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Er enthüllt Tiefverborgenes aus Finsternis heraus und zieht tiefes Dunkel an das Licht.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Er läßt Völker groß werden und stürzt sie ins Verderben, breitet Völker aus und läßt hinweg sie führen.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Er raubt den Häuptern des Volkes den Verstand und läßt sie irren in unwegsamer Öde.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Sie tappen in lichtlosem Dunkel, und er läßt sie taumeln wie Trunkene.
