Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job reprit la parole et dit:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Sans doute, vous êtes l’humanité entière, et avec vous mourra la sagesse!
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
Moi aussi, j’ai un cœur comme vous, je ne vous le cède en rien: qui ne, peut user d’arguments pareils?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
Je suis la risée des amis, moi qui invoque Dieu et à qui il répond; le juste, l’homme intègre est un objet de dérision!
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
Mépris au malheur! pensent les heureux du monde, voilà ce qui est fait pour ceux dont le pied chancelle!
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Elles jouissent de la paix, les tentes des brigands; parfaite est la sécurité de ceux qui bravent le Tout-Puissant et ne reconnaissent d’autre dieu que leur force.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Toutefois, interroge, de grâce, les bêtes pour qu’elles t’enseignent, les oiseaux du ciel pour qu’ils te mettent au courant.
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Ou bien adresse-toi à la terre pour qu’elle t’instruise, aux poissons de la mer pour qu’ils te donnent leur avis.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Qui ne sait, parmi tous ces êtres, que la main de l’Eternel a tout fait?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Il tient en sa main le souffle de tout vivant et l’esprit qui anime tout corps humain.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
L’Oreille n’apprécie-t-elle pas les paroles, tout comme le palais déguste les aliments?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
La sagesse est l’apanage des vieillards, les longs jours vont de pair avec la raison.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
C’Est chez lui que se rencontrent la sagesse et la puissance; à lui appartiennent le conseil et l’intelligence.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Voyez, il démolit et personne ne peut rebâtir, il referme la porte sur un homme et personne ne peut l’ouvrir.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Il arrête les eaux, et elles tarissent; il les déchaîne, et elles bouleversent la terre.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
Ses attributs sont la force et la sagesse; il est le maître de celui qui se fourvoie et du séducteur.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
Il fait marcher dans la démence les conseillers et livre les juges en proie à la folie.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
II dissout l’autorité des rois et fixe une ceinture autour de leurs reins.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
Il frappé d’insanité les prêtres et culbute les puissants.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
Il enlève la parole aux orateurs éprouvés et ôte le jugement aux vieillards.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
II déverse la honte sur les nobles, et relâche la ceinture des vaillants.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Du fond des ténèbres, il fait sortir au jour les choses cachées, et met en pleine lumière ce qui était couvert par l’ombre.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Il grandit les nations, puis il les perd; il les laisse s’étendre, puis il les déporte.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
Il ôte l’intelligence aux chefs des nations et les laisse s’égarer dans des solitudes sans route;
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
là, ils tâtonnent dans une obscurité qui ne laisse percer aucune lueur; et Dieu les fait tituber comme un ivrogne.
