< Job 12 >
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job made answer and said,
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
No doubt you have knowledge, and wisdom will come to an end with you.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
But I have a mind as well as you; I am equal to you: yes, who has not knowledge of such things as these?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
It seems that I am to be as one who is a cause of laughing to his neighbour, one who makes his prayer to God and is answered! the upright man who has done no wrong is to be made sport of!
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
In the thought of him who is in comfort there is no respect for one who is in trouble; such is the fate of those whose feet are slipping.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
There is wealth in the tents of those who make destruction, and those by whom God is moved to wrath are safe; even those whose god is their strength.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
But put now a question to the beasts, and get teaching from them; or to the birds of the heaven, and they will make it clear to you;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Or to the things which go flat on the earth, and they will give you wisdom; and the fishes of the sea will give you news of it.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Who does not see by all these that the hand of the Lord has done this?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
In whose hand is the soul of every living thing, and the breath of all flesh of man.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Are not words tested by the ear, even as food is tasted by the mouth?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
Old men have wisdom, and a long life gives knowledge.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
With him there is wisdom and strength; power and knowledge are his.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Truly, there is no building up of what is pulled down by him; when a man is shut up by him, no one may let him loose.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Truly, he keeps back the waters and they are dry; he sends them out and the earth is overturned.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
With him are strength and wise designs; he who is guided into error, together with his guide, are in his hands;
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
He takes away the wisdom of the wise guides, and makes judges foolish;
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
He undoes the chains of kings, and puts his band on them;
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
He makes priests prisoners, overturning those in safe positions;
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
He makes the words of responsible persons without effect, and takes away the good sense of the old;
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
He puts shame on chiefs, and takes away the power of the strong;
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
Uncovering deep things out of the dark, and making the deep shade bright;
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
Increasing nations, and sending destruction on them; making wide the lands of peoples, and then giving them up.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
He takes away the wisdom of the rulers of the earth, and sends them wandering in a waste where there is no way.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
They go feeling about in the dark without light, wandering without help like those overcome with wine.