Job 11
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Respondens autem Sophar Naamathites, dixit:
2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
Numquid qui multa loquitur, non et audiet? aut vir verbosus iustificabitur?
3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
Tibi soli tacebunt homines? et cum ceteros irriseris, a nullo confutaberis?
4 Och skall du så få säga: "Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon"?
Dixisti enim: Purus est sermo meus, et mundus sum in conspectu tuo.
5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
Atque utinam Deus loqueretur tecum, et aperiret labia sua tibi,
6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
Ut ostenderet tibi secreta sapientiæ, et quod multiplex esset lex eius, et intelligeres quod multo minora exigaris ab eo, quam meretur iniquitas tua.
7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Forsitan vestigia Dei comprehendes, et usque ad perfectum Omnipotentem reperies?
8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
Excelsior cælo est, et quid facies? profundior inferno, et unde cognosces? (Sheol h7585)
9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
Longior terra mensura eius, et latior mari.
10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
Si subverterit omnia, vel in unum coarctaverit, quis contradicet ei?
11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
Ipse enim novit hominum vanitatem, et videns iniquitatem, nonne considerat?
12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
Vir vanus in superbiam erigitur, et tamquam pullum onagri se liberum natum putat.
13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
Tu autem firmasti cor tuum, et expandisti ad eum manus tuas.
14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
Si iniquitatem, quæ est in manu tua, abstuleris a te, et non manserit in tabernaculo tuo iniustitia:
15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
Tunc levare poteris faciem tuam absque macula, et eris stabilis, et non timebis.
16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
Miseriæ quoque oblivisceris, et quasi aquarum quæ præterierunt recordaberis.
17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
Et quasi meridianus fulgor consurget tibi ad vesperam: et cum te consumptum putaveris, orieris ut lucifer.
18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
Et habebis fiduciam, proposita tibi spe, et defossus securus dormies.
19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
Requiesces, et non erit qui te exterreat: et deprecabuntur faciem tuam plurimi.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
Oculi autem impiorum deficient, et effugium peribit ab eis, et spes illorum abominatio animæ.
