Job 11
1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Saa tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde:
2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
Skal en Ordgyder ej have Svar, skal en Mundheld vel have Ret?
3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
Skal Mænd vel tie til din Skvalder, skal du spotte og ikke faa Skam?
4 Och skall du så få säga: "Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon"?
Du siger: »Min Færd er lydeløs, og jeg er ren i hans Øjne!«
5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
Men vilde dog Gud kun tale, oplade sine Læber imod dig,
6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
kundgøre dig Visdommens Løndom, thi underfuld er den i Væsen; da vilde du vide, at Gud har glemt dig en Del af din Skyld!
7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Har du loddet Bunden i Gud og naaet den Almægtiges Grænse?
8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
Højere er den end Himlen — hvad kan du? Dybere end Dødsriget — hvad ved du? (Sheol h7585)
9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
Den overgaar Jorden i Vidde, er mere vidtstrakt end Havet.
10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
Farer han frem og fængsler, stævner til Doms, hvem hindrer ham?
11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
Han kender jo Løgnens Mænd, Uret ser han og agter derpaa,
12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
saa tomhjernet Mand faar Vid, og Vildæsel fødes til Menneske.
13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
Hvis du faar Skik paa dit Hjerte og breder dine Hænder imod ham,
14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
hvis Uret er fjern fra din Haand, og Brøde ej bor i dit Telt,
15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
ja, da kan du lydefri løfte dit Aasyn og uden at frygte staa fast,
16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
ja, da skal du glemme din Kvide, mindes den kun som Vand, der flød bort;
17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
dit Liv skal overstraale Middagssolen, Mørket vorde som lyse Morgen.
18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
Tryg skal du være, fordi du har Haab; du ser dig om og gaar trygt til Hvile,
19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
du ligger uden at skræmmes op. Til din Yndest vil mange bejle.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
Men de gudløses Øjne vansmægter; ude er det med deres Tilflugt, deres Haab er blot at udaande Sjælen!
