< Job 10 >
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
Mi alma está cansada de la vida; Dejaré que mis tristes pensamientos se liberen en palabras; Mi alma hará un clamor amargo.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
Diré a Dios: No me deseches como a un pecador; Dejame claro lo que tienes contra mi.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
¿Qué beneficio tiene para ti oprimir, renunciar a la obra de tus manos, y resplandecer en él consejo de los impíos?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
¿Tienes ojos de carne, o ves lo que el hombre ve?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
¿Son tus días como los días del hombre, o tus años como los de él?
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
Para que tomes nota de mi pecado, buscando mis faltas,
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
Aunque veas que no soy malvado; ¿Y no hay nadie que pueda salvarme de tus manos?
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Tus manos me hicieron, y fui formado por ti, pero luego, cambiando tu propósito, me entregaste a la destrucción.
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Oh, ten en cuenta que me hiciste de la tierra; ¿Y me enviarás de nuevo al polvo?
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
¿No fui drenado como la leche, endureciendo como el queso?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
Por ti estaba vestido con piel y carne, y unido con huesos y músculos.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
Me has dado favor, y tu gracia ha estado conmigo, y tu cuidado ha mantenido a salvo mi espíritu.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Pero guardaste estas cosas en el secreto de tu corazón; Estoy seguro de que esto estaba en tus pensamientos:
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
Que si me equivocaba, tomarías nota de ello y no me limpiarias del pecado:
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
Que si yo fuera malvado, la maldición vendría sobre mí; y si fuera justo, no levantaría mi cabeza, estoy hastiado de deshonra y aflicción.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
Y que si hubiera motivo de orgullo, me seguirías como a un león; Y de nuevo muestras tus maravillas contra mí.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
Enviarias nuevos testigos contra mí, aumentando tu ira contra mí, y enviando nuevos ejércitos.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
¿Por qué entonces me hiciste salir del cuerpo de mi madre? Hubiera sido mejor para mí haber tomado mi último aliento y nadie me hubiera visto.
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
Y para mí hubiera sido mejor no haber nacido; haber sido sacado del cuerpo de mi madre directamente a mi sepulcro.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
¿No son los días de mi vida cortos en número? Deja que tus ojos se aparten de mí, para que pueda tener un poco de alegría,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
Antes de ir al lugar desde donde no regresaré, a la tierra donde todo es oscuro y negro.
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
Una tierra de espeso oscuro, sin orden, donde la luz misma es oscura.