Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

“Ndinosema upenyu hwangu chaihwo, naizvozvo ndicharega kunyarara pakunyunyuta kwangu ndigotaura mukushungurudzika kwemwoyo wangu.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Ndichati kuna Mwari: Musandiwanira mhosva asi mundiudze mhaka yangu nemi.

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Ko, kundimanikidza kunokufadzai, kuti muzvidze basa ramaoko enyu, muchinyemwerera kurangano dzavakaipa here?

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Ko, imi muna meso enyama here? Munoona sokuona kunoita munhu anofa here?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Ko, mazuva enyu akaita seavaya vanofa, kana makore enyu samakore omunhu,

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

kuti muongorore mhosva yangu uye mutsvage chivi changu,

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

kunyange muchiziva kuti handina mhosva, uye kuti hakuna anogona kundinunura paruoko rwenyu here?

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

“Maoko enyu akandiumba uye akandigadzira. Zvino modzoka kuzondiparadza here?

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Rangarirai kuti makandiumba sevhu. Zvino mondidzoserazve kuvhu here?

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Hamuna kundidurura somukaka here uye mukandigwambisa sechizi,

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

mukandifukidza neganda nenyama mukandisonanidza pamwe chete namapfupa namarunda here?

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

Makandipa upenyu mukandinzwira ngoni, uye nehanya yenyu mukachengeta mweya wangu.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

“Asi izvi ndizvo zvamakaviga mumwoyo menyu, uye ndinoziva kuti izvi zvaiva mupfungwa dzenyu.

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

Kana ndakatadza, imi maizenge makanditarisa, uye hamaizotendera kudarika kwangu kuti kurege kurangwa.

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Kana ndine mhosva, ndine nhamo! Kunyange dai ndisina mhosva, handingasimudzi musoro wangu, nokuti ndizere nenyadzi uye ndakanyura mukutambudzika kwangu.

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Kana ndikasimudza musoro wangu, imi munondironda sezvinoita shumba, uyezve munoratidza simba renyu rinotyisa pamusoro pangu.

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Munouya nezvapupu zvenyu zvitsva kuzondipomera mhosva uye munowedzera hasha dzenyu pamusoro pangu, hondo dzenyu dzinondirwisa, mapoka namapoka.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

“Ko, zvino makandibudisirei mudumbu? Ndinoshuva kuti dai ndakafa hangu pasati pava neziso randiona.

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Dai chete ndakanga ndisina kumbovapo hangu, kana kuti ndakatakurwa ndichiendeswa kubwiro ndichangobva mudumbu ramai vangu!

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Ko, mazuva angu haasi mashoma ava kutopera here? Ibvai kwandiri kuti ndimbofara hangu kwakanguva,

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

ndisati ndaenda kusingadzokwi, kunyika yerima nomumvuri wakadzama,

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

kunyika yerima guru, yomumvuri wakadzama nenyonganyonga, iko kunoti kunyange chiedza chakangofanana nerima.”