Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Stanco io sono della mia vita! Darò libero sfogo al mio lamento, parlerò nell'amarezza del mio cuore.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Dirò a Dio: Non condannarmi! Fammi sapere perché mi sei avversario.

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

E' forse bene per te opprimermi, disprezzare l'opera delle tue mani e favorire i progetti dei malvagi?

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Hai tu forse occhi di carne o anche tu vedi come l'uomo?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Sono forse i tuoi giorni come i giorni di un uomo, i tuoi anni come i giorni di un mortale,

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

perché tu debba scrutare la mia colpa e frugare il mio peccato,

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

pur sapendo ch'io non sono colpevole e che nessuno mi può liberare dalla tua mano?

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Le tue mani mi hanno plasmato e mi hanno fatto integro in ogni parte; vorresti ora distruggermi?

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Ricordati che come argilla mi hai plasmato e in polvere mi farai tornare.

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Non m'hai colato forse come latte e fatto accagliare come cacio?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

Di pelle e di carne mi hai rivestito, d'ossa e di nervi mi hai intessuto.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

Vita e benevolenza tu mi hai concesso e la tua premura ha custodito il mio spirito.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

Eppure, questo nascondevi nel cuore, so che questo avevi nel pensiero!

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

Tu mi sorvegli, se pecco, e non mi lasci impunito per la mia colpa.

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Se sono colpevole, guai a me! Se giusto, non oso sollevare la testa, sazio d'ignominia, come sono, ed ebbro di miseria.

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Se la sollevo, tu come un leopardo mi dai la caccia e torni a compiere prodigi contro di me,

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

su di me rinnovi i tuoi attacchi, contro di me aumenti la tua ira e truppe sempre fresche mi assalgono.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Perché tu mi hai tratto dal seno materno? Fossi morto e nessun occhio m'avesse mai visto!

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Sarei come se non fossi mai esistito; dal ventre sarei stato portato alla tomba!

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

E non son poca cosa i giorni della mia vita? Lasciami, sì ch'io possa respirare un poco

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

prima che me ne vada, senza ritornare, verso la terra delle tenebre e dell'ombra di morte,

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

terra di caligine e di disordine, dove la luce è come le tenebre.