Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Mon âme a pris en dégoût la vie; je laisserai aller ma plainte, je parlerai dans l'amertume de mon âme.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Je dirai à Dieu: Ne me condamne point; fais-moi savoir pourquoi tu me prends à partie.

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Peux-tu te plaire à accabler, à repousser l'œuvre de tes mains, et à éclairer les desseins des méchants?

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

As-tu des yeux de chair? Vois-tu comme voient les mortels?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Tes jours sont-ils comme les jours des mortels? Tes années sont-elles comme les jours des humains?

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

Pour que tu fasses la recherche de mon iniquité et l'enquête de mon péché,

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

Quoique tu saches que je ne suis pas coupable, et que nul ne peut me délivrer de ta main.

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Tes mains m'ont formé et m'ont fait tout entier. Et tu me détruirais!

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Souviens-toi donc que tu m'as formé comme de l'argile, et tu me ferais rentrer dans la poussière!

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Ne m'as-tu pas coulé comme du lait, et caillé comme un fromage?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

Tu m'as revêtu de peau et de chair, et tu m'as composé d'os et de nerfs.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

Tu m'as comblé de vie et de grâces, et ta providence a gardé mon souffle.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

Et voici ce que tu me réservais en ton cœur! Et voici, je le vois, ce qui était dans ta pensée:

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

Si je péchais, tu le remarquerais, et tu ne m'absoudrais pas de ma faute;

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Si j'étais méchant, malheur à moi! Si j'étais juste, je n'en lèverais pas la tête plus haut, je serais rassasié d'ignominie et spectateur de ma propre misère.

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Si je redressais la tête, tu me donnerais la chasse comme à un lion, et tu multiplierais tes exploits contre moi;

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Tu produirais de nouveaux témoins contre moi, tu redoublerais de colère à mon égard, tes bataillons se renouvelleraient contre moi.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Mais pourquoi m'as-tu fait sortir du sein de ma mère? J'eusse expiré, et aucun œil ne m'aurait vu!

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Je serais comme n'ayant pas été; j'aurais été porté du sein maternel au tombeau!

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Qu'il me laisse! Qu'il éloigne sa main de moi, et que je respire un peu!

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Avant que j'aille, pour n'en plus revenir, dans la terre des ténèbres et de l'ombre de la mort;

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

Terre obscure comme la nuit, où règnent l'ombre de la mort et le chaos, où la lumière est comme la nuit!