Job 10
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
“My soul is weary of my life. I will give free course to my complaint. I will speak in the bitterness of my soul.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
I will tell God, ‘Do not condemn me. Show me why you contend with me.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Is it good to you that you should oppress, that you should despise the work of your hands, and smile on the counsel of the wicked?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Do you have eyes of flesh? Or do you see as man sees?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
Are your days as the days of mortals, or your years as man’s years,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
that you enquire after my iniquity, and search after my sin?
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
Although you know that I am not wicked, there is no one who can deliver out of your hand.
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
“‘Your hands have framed me and fashioned me altogether, yet you destroy me.
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Remember, I beg you, that you have fashioned me as clay. Will you bring me into dust again?
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
Haven’t you poured me out like milk, and curdled me like cheese?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
You have clothed me with skin and flesh, and knit me together with bones and sinews.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
You have granted me life and loving kindness. Your visitation has preserved my spirit.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Yet you hid these things in your heart. I know that this is with you:
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
if I sin, then you mark me. You will not acquit me from my iniquity.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
If I am wicked, woe to me. If I am righteous, I still will not lift up my head, being filled with disgrace, and conscious of my affliction.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
If my head is held high, you hunt me like a lion. Again you show yourself powerful to me.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
You renew your witnesses against me, and increase your indignation on me. Changes and warfare are with me.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
“‘Why, then, have you brought me out of the womb? I wish I had given up the spirit, and no eye had seen me.
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
I should have been as though I had not been. I should have been carried from the womb to the grave.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
Aren’t my days few? Stop! Leave me alone, that I may find a little comfort,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
before I go where I will not return from, to the land of darkness and of the shadow of death;
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
the land dark as midnight, of the shadow of death, without any order, where the light is as midnight.’”
