Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Weary in my soul, I will pour my words with groans upon him: I will speak being straitened in the bitterness of my soul.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

And I will say to the Lord, Do not teach me to be impious; and therefore have you thus judged me?

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Is it good before you if I be unrighteous? for you have disowned the work of your hands, and attended to the counsel of the ungodly.

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Or do you see as a mortal sees? or will you look as a man sees?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Or is your life human, or your years [the years] of a man,

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

that you have enquired into mine iniquity, and searched out my sins?

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

For you know that I have not committed iniquity: but who is he that can deliver out of your hands?

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Your hands have formed me and made me; afterwards you did change [your mind], and strike me.

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Remember that you have made me [as] clay, and you do turn me again to earth.

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Hast you not poured me out like milk, and curdled me like cheese?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

And you did clothe me with skin and flesh, and frame me with bones and sinews.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

And you did bestow upon me life and mercy, and your oversight has preserved my spirit.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

Having these things in yourself, I know that you can do all things; for nothing is impossible with you.

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

And if I should sin, you watch me; and you have not cleared me from iniquity.

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Or if I should be ungodly, woe is me: and if I should be righteous, I can’t lift myself up, for I am full of dishonor.

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

For I am hunted like a lion for slaughter; for again you have changed and are terribly destroying me;

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

renewing against me my torture: and you have dealt with me in great anger, and you have brought trials upon me.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Why then did you bring me out of the womb? and why did I not die, and no eye see me,

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

and I become as if I had not been? for why was I not carried from the womb to the grave?

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Is not the time of my life short? suffer me to rest a little,

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

before I go whence I shall not return, to a land of darkness and gloominess;

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

to a land of perpetual darkness, where there is no light, neither [can any one] see the life of mortals.