Job 10
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
My soul is weary of my life. I will release my words against myself. I will speak in the bitterness of my soul.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
I will say to God: Do not be willing to condemn me. Reveal to me why you judge me this way.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Does it seem good to you, if you find fault with me and oppress me, the work of your own hands, and assist the counsel of the impious?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Do you have bodily eyes? Or, just as man sees, will you see?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
Are your days just like the days of man, and are your years as the times of humans,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
so that you would inquire about my iniquity and examine my sin?
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
And you know that I have done nothing impious, yet there is no one who can deliver from your hand.
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Your hands have made me and formed me all around, and, in this way, do you suddenly throw me away?
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Remember, I ask you, that you have fashioned me like clay, and you will reduce me to dust.
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
Have you not extracted me like milk and curdled me like cheese?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
You have clothed me with skin and flesh. You have put me together with bones and nerves.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
You have assigned to me life and mercy, and your visitation has preserved my spirit.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Though you may conceal this in your heart, yet I know that you remember everything.
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
If I have sinned, and you have spared me for an hour, why do you not endure me to be clean from my iniquity?
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
And if I should be impious, woe to me, and if I should be just, I will not lift up my head, being drenched with affliction and misery.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
And because of pride, you will seize me like a lioness, and having returned, you torment me to an extraordinary degree.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
You renew your testimony against me, and you multiply your wrath against me, and these punishments make war within me.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
Why did you lead me out of the womb? If only I had been consumed, so that no eye would ever see me!
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
I should have been as if I had not been: transferred from the womb to the tomb.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
Will not my few days be completed soon? Release me, therefore, so that I may lament my sorrows a little,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
before I depart and return no more to a land that is dark and covered with the fog of death,
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
a land of misery and darkness, where the shadow of death, and nothing else but everlasting horror, dwells.
